Urnsättningen närmar sig med stormsteg nästa fredag är det dags. Ska bli skönt att få lillkillen på plats veta att han är där, samtidigt som det kommer vara en otroligt svår dag. Allt blir ju så definitivt i och med detta. Min hjärna orkar inte riktigt tänka, det är så bakvänt allting. Vad är det man faktiskt gör nu förtiden. Man beslutar om så konstiga saker. Men man vill ju att allt ska bli så perfekt. Det ska vara en lugn, trygg och fin plats att gå till och det tror jag det kommer bli. Har gjort en namnskylt att hänga på det lilla korset att ha så länge tills gravstenen kommer på plats. Känns lite personligare så, det är ju en liten kille som vilar där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar