Foton och tårar

Idag har jag gjort iordning Alvins fotoalbum. Två stycken har jag hunnit göra iordning än så länge. Från graviditet till förlossning till kistboande. De blev så fina, tårarna rann när jag satt och skrev till fotona. Det tar ju fram så mycket minnen i en. Fast det är skönt också för man ser hur otroligt mycket vi gått igenom de senaste månaderna och vi står fortfarande på benen. Det är tack vara våra känslor för Alvin, som vi har klarat av så otroligt mycket. Att vi kan tänka på honom med kärlek och lycka ger oss en otrolig kraft. Vi vill inte tänka på Alvin på något annat sätt, för det finns inte för oss utan det är kärlek och lycka som vi känner. En stor saknad också förstås, men vi känner att han alltid är med oss. Vissa dagar får man naturligtvis kämpa något oerhört bara för att ta sig ur sängen medan andra dagar känner man sig rätt ok, det kan vi ärligt säga idag att vissa dagar är rätt ok dagar.  När Alvins pappa kom hem från sitt arbete tittade och läste han i albumen då rann tårarna på honom med. Han sa att det var inte lätt och läsa detta du skrivit, men det är så fint och träffande. Det är inte konstigt, vi är ju två andra personer idag än när vi gick in i allt detta. Samma personer på ytan men insidan har ett helt annat innehåll idag. Vi kommer att bli starkare som personer. Man förändras och formas av sina erfarenheter, utan Alvin skulle vi inte vara de vi idag är. Helt ärligt kan vi idag säga att vi inte vill vara utan våra erfarenheter. Alvin du gör oss till bättre människor. Du ger så mycket till oss, om du bara kunde ana. Vi älskar dig!!!