Den 16 mars gick mitt hjärta sönder, för att aldrig bli helt igen. Varje dag kämpar man för att skrapa ihop delarna av det sargade hjärtat, men varje dag är det en liten bit som fattas. Den finaste biten av dem alla. Den biten man saknar varje dag. Den biten man vill kunna ta på, titta på och ge all kärlek som man känner... Men man kan inte ta på eller se på honom. Men man kan minnas honom, och det kan aldrig nånsin tas ifrån mig. Minnet av den vackraste fina lille killen. Jag kan ge honom all kärlek trots allt. En kärlek så villkorslös som trotsar alla gränser. Den kärlek man som förälder känner till sitt barn. Mitt hjärta kanske inte är krossat det kanske inte fattas någon bit för är det kanske i hjärtat han håller till vår fina Alvin.
Jag älskar dig...nu och till evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar