Undermedvetna i kaos

Har ont i min kropp från hårfästet ned till tårna. När man vaknar på morgonen med värk i käkarna och med krampande vader, då undrar man vad som pågår när man sover. Det är väl bearbetning på hög nivå antagligen. Jag måste ju vara sjukt spänd när jag sover. Jag tycker att jag är lugn och känner mig pigg. Jag tycker att jag har energi till massor just nu, men det överensstämmer inte med mitt sovande beteende. Det beteendet jag inte överhuvudtaget kan kontrollera. Jag förstår att det inte är så bra som jag tror när jag vaknar, jag ser att jag på dagarna försöker skynda fram för att slippa tänka. Jag känner tårarna bränna, men om jag kör på lite fortare så kommer jag nog undan. Nej det är ju faktiskt inte så det fungerar. Jag vet att jag har varit livrädd för att mina fina vänner ska ringa och säga att deras bebis inte lever, jag har i panik tänkt, jag klarar inte det vad ska jag säga då, hur ska jag kunna vara ett stöd för dem när jag lever den verkligheten nu? Jag vet varför jag tänker så min mun säger en sak men i min hjärna kommer dessa tankar tänk om tänk om... Jag känner mig otroligt lättad nu när jag vet att allt gått bra att deras lilla tös mår bra. En liten flicka som andades när hon föddes. Precis så som det ska vara, precis så som det oftast är. Precis så som oddsen talar för. En liten flicka född till livet, en påminnelse för oss om hur det borde vara, Alvin skulle vara här nu, det är så det borde vara. För det är för livet oddsen talar, oddsen talar för liv inget annat!