Fler och fler lyktor och ljus

För varje dag som går nu, lyser det nya lyktor på kyrkogården. Det har gjorts i ordning inför vintern med granris, kransar och lyktor. Nästan överallt görs det fint. Där finns några få gravar som ser bortglömda ut. Kanske är de inte bortglömda kanske deras anhöriga har svårt för att ta sig dit. Känslomässigt svårt? Fysiskt svårt? Jag hoppas att det är så, att det är svårt att ta sig dit snarare än att man struntar i det/hoppar över det! Kanske finns det inte längre någon som tar hand om graven. Jag tycker att det ser så sorgligt ut, bland alla kärleksfulla gester människor gör för sina anhöriga bortom livet runtomkring på kyrkogårdarna, finns dessa få vildvuxna gravplatserna. Inte så långt från Alvins gravplats har det stått några intorkade gamla ljung hela våren och sommaren vid en grav, det har varit så ledsamt att se, men så en dag när vi var till Alvin hade de planterat ljung och silver ek och tänt ett ljus. Men titta sa vi till varandra va fint de har gjort här igen. Vi blev glada över att se det. Jag tror inte människan bakom namnet på stenen egentligen är bortglömd, man tänker på sina anhöriga var man än befinner sig någonstans, kanske tänds det ljus hemma, vad vet egentligen jag. Kanske har man flyttat och bor långt från kyrkogården. Man ska aldrig döma, för plötsligt blir man glatt förvånad och överraskad igen.