Olja och tårar...

Idag har vi oljat våra möbler i vardagsrummet, detta betydde att vi var tvungna att ställa undan Alvins saker från minnesplatsen, jag fick ett fullkomligt bryt pga detta. Blev så ledsen när vi plockade undan allt. Naturligtvis vet jag att imorgon ställs allt tillbaks, och jag vet inte varför jag reagerade som jag gjorde. Nu pratar vi inte små tårar utan hysteriskt ledsen. Räckte att jag tog i Alvins album och la undan dem så var det kört, i bakgrunden spelades musiken från Alvins begravning för den skivan hittade vi också och naturligtvis underlättade inte det saker och ting. Kanske var det bara att jag tog i alla saker som rörde upp denna storm av känslor, kanske behövde jag bara få gråta hysteriskt en stund. Kanske för att i alla dessa saker, Alvins saker ryms en hel livstid. En tid när livet ställdes upp och ner och ändrades för att aldrig bli detsamma igen...