Igår var ingen bra dag. Igår tyckte jag allt var jobbigt. Allt blev bara för mycket. På snart sex månader: Ryggont, nackspärr, spända axlar, magont, förkylningar som avlöser varandra, trassel på jobbet, och den största av saknader. Igår undrade jag hur mycket ska man orka med. Är det inte det ena så är det det andra. Saker avlöser varandra. När ska jag bara få ta hand om mig själv och de mina. När ska jag få göra allt det som känns viktigt för mig utan massa avbrott i tillvaron? När ska jag få lite medgång... Visst det kommer bli bra igen fast på ett helt annat sätt. Men när då? Ja så här var hela gårdags kvällen, fick gråta ut hos mamma en stund i telefon skönt det, tack för att du finns för oss.
Idag är en ny dag, bättre än igår, idag har vi varit på loppis, fikat med svärföräldrarna och ikväll blir det god mat med det perfekta sällskapet jag, mannen och hunden ;)... Idag vet jag att solen finns där någonstans bakom molnen. Men kan nästan inte vänta på att den ska komma fram. För nånstans kommer solen lysa på oss också igen, frågan är bara när och jag är faktiskt sjukt rastlös och vill att den ska komma snart jättesnart!!! Så snälla låt mig inte vänta för länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar