och natten som följde...

Sov så oroligt i natt, drömde som det värsta om än det ena än det andra. När jag vaknade berättade jag det sista jag drömt och frågade maken har du tänkt byta ut mig, till ett säkrare kort? För det var vad jag drömt. Jag blev ersatt av ett säkrare kort av en kvinna som i alla fall födde levande barn. Han var ju tvungen att hålla fler möjligheter öppna. Vi skrattade åt det och han konstaterade att det hade han då rakt inte tänkt att göra, utan var mer än nöjd med sin fru :). Puh skönt det ;) !!! Idag har jag gått och tänkt på denna dröm och konstaterat att jag är nog rätt orolig. Orolig över att Alvin inte ska få några syskon. För vad vi vill mest av allt är ju såklart att han ska få syskon och helst fler än ett. För om man bara har erfarenhet av att föda ett barn som inte lever, är det kanske inte konstigt om tankarna kring om man nånsin kommer få hålla ett levande skrikande syskon till Alvin i famnen kommer. Det är inte så att jag känner mig stressad egentligen, för vi har inte känt oss redo förrän den sista tiden. Men istället kommer rädslan över att tänk om det inte skulle gå. Då är vi där igen, de där dumma negativa tankarna som kommer, istället för att tänka, det är klart att han kommer få friska, skrikande, levande syskon. För någonstans är vi säkra på att så kommer det bli och så måste vi tänka... Ja ni förstår ju själva vilket spinn det är på hjärnan...