Äntligen fredag...

Har längtat efter denna dag, ledig ihop med maken och imorgon blir det att sova ut. Så underbart! Sjukt trött efter att ha jobbat en dag inte klokt. Kanske inte konstigt då jag har sovit dåligt i natt. Vaknade och låg och grubblade på en tv antenn på taket som sitter löst. Kunde inte släppa tanken på denna tv antenn för tänk om den plötsligt skulle ramla ned och slå sönder en massa tegelpannor eller fara in genom ett fönster. Jösses var t om tvungen att gå upp och skriva ner på en lapp att vi måsta ta bort antennen. Kunde inte sluta tänka på en antenn. Sjuka hjärna. Men detta är så typiskt mig. Tänker alltid på att större eller mindre katastrofer kan inträffa. Om någon är fem minuter sen ja då ligger de nog fastklämda i en bil efter en krock. Om folk inte ringer när de sagt att de ska ringa ja då har jag nästan ordnat en begravning för dem innan jag fått tag på dem. Detta behov av kontroll fast jag vet att man egentligen inte kan ha kontroll på någonting för vad som helst kan alltid hända idag, imorgon om en timme. Men allt som kan hända behöver naturligtvis inte vara katastrofer, det kan vara roliga och spännande saker som ett oväntat besök, ett brev i brevlådan, en överraskning. Men i min hjärna är det alltid katastroferna som ploppar upp först. Inte några trevliga överraskningar utan hjärtskärande plågande katastrofer. För mig är inte en lös antenn på taket som förvisso har suttit lös i flera år utan att ha trillat ner, något att ta lätt på utan för mig är en lös antenn något livsfarligt som skulle kunna sluta i en smärre katastrof. Ja jösses inte lätt med detta enorma behov av kontroll på saker. Men jag borde kanske veta bättre... Eller?