4 årig bröllopsdag

Från maken till mig på vår dag.
Han valde höstfärger för det var
dessa färger vi hade på vår dag.

För fyra år sedan denna dag gick vi altargången ned till tonerna av Annies sång. Nervösa, glada och lyckliga, vi två för alltid. I glädje och sorg... Idag ska vi fira vår fjärde bröllopsdag. Tio år tillsammans fyra år som gifta, finns mycket att se tillbaks på och minnas. Glädje, skratt och tårar så som livet är. Finns mycket att längta till i framtiden. En framtid fylld med glädje, skratt och tårar så som livet är. Vi önskar dock mindre sorg och tårar och mer glädje och skratt. I mitt liv går jag ofta omkring med ett leende på läpparna, alltid redo för ett skratt, men idag i mitt liv så har jag lika nära till tårar som till skratt. Tårarna lurar också där bakom hörnet. Ena stunden gråter jag och i nästa skrattar jag. Det är med kärlek jag tänker på den lille gossen i mitt hjärta. Ibland med tårar ibland med skratt...

Brudparsljuset vi fick för 4 år sedan

Min verklighet

Den jag lever i varje dag. I den så handlar inte småbarn om att köpa kläder, gosa med dem och skämma bort dem med kärlek och kramar. Nej i min värld och verklighet så föds småbebisar alldeles tysta, helt underbart vackra, fina och perfekta men alldeles tysta. I min värld köpar man gravljus till småbarn, man pyntar en grav och ska vara glad över en sten med ett litet fantastiskt barns namn på. Idag är min verklighet en skitverklighet. För vem vill ha den verkligheten! Ingen skulle så klart vilja byta med mig det förstår jag och jag vill inte heller att någon ska byta med mig. Det här är mitt liv och det här lär jag mig leva med varje dag... Idag är det bara så svårt att acceptera... Jag vill ha Alvin här levandes och skrikandes. Efter en skitdag vill jag också komma hem till mitt barn ta upp det i famnen och tala om hur mycket han betyder för mig. I stället får jag titta på ett foto, ett väldigt fint foto. Men det är det jag kan göra jag kan minnas och titta på foton. Men jag kan aldrig mer ta på mitt barn, krama på honom...
Idag fyndade jag gravljus och till vilket bra pris ja verkligen ett fynd. Men det är de här sakerna jag får göra för mitt barn. Köpa gravljus, det är så fel!!!

fyfyfy

Vaknar upp till en dag med möte, ska sitta i möte fyra timmar nu på förmiddagen. Usch jag som inte orkar lyssna eller komma med inlägg eller frågor. Stod och lagade tomatsoppa till ca trettio pers igår så det blir en god lunch i alla fall ;)... Jaja det måste göras så får bita i det sura äpplet helt enkelt. Möten är väl alltid roliga :(

Energi, tom eller sprudlande?!

Vill lägga energi där det betyder mest för mig. Just nu går jag till jobbet gör det jag ska sen åker jag hem. Just nu gör jag absolut inte det lilla extra. Vi får erbjudanden om föreläsningar och annat men jag vill absolut inte gå, nej jag vill inte göra något mer än absolut det nödvändigaste på jobbet. Skicka mig på föreläsning när jag ändå inte kan hålla fokus och koncentrationen uppe mer än en kvart i taget vore bara slöseri på tid och resurs. För det skulle inte ge mig ett skit helt enkelt. Nej så här får det lov att vara ett tag, jag vet att jag inte gör ett dåligt jobb, men jag orkar inte lägga mer än nödvändig tid där. Hemma däremot sprudlar jag av energi just nu. Hemma är där jag vill lägga min tid. Här vill jag göra det där lilla extra. Göra det för dem som jag bryr mig riktigt mycket om.  Får gjort massor här hemma just nu. Saker som jag skjutit på framtiden som jag tagit tag i och gjort klart och lämnat bakom mig. Bockat av på listan!! Så underbart, hemma gör jag det för min skull och för att jag vill. Ju mer vi röjer och ordnar desto lugnare blir jag. Jag mår sämre när det är rörigt, så dessa små steg åt rätt håll gör mig lugnare och jag mår bättre. Nu ska ni inte tro att hemmet blivit välorganiserat och ordningsamt plötsligt för så är det inte, men på små små ställen är det ordning och reda. Att dessa ställen är fixade gör att allt annat inte känns lika övermäktigt. En dag vet jag att jag kommer orka ta tag i resten också. Jag vet det för att jag har faktiskt börjat och jag ser att jag går framåt. Så länge fokus ligger där det betyder mest så går allt mycket bättre här hemma.

Alvins träd

Måste bara visa hur trädet och blommorna växt under sommaren som vi planterade i trädgården till Alvin. Alvins plats i trädgården. Trädet har växt till sig en hel del och verkar rotat sig. Blommorna blev hur stora som helst i sommar, snart dags att byta ut dem till höstväxter, men än så länge blommar de lite grann så då får de vara. Ja det har verkligen blivit skillnad från maj till idag. Roligt det!!!

Så här såg det ut i maj

Så här ser det ut idag...

Höst röja

Idag har vi tagit och skurat vår lilla altan också och visst blev den lika fin. Svärmor och svärfar var och hälsade på oss idag. Svärmor såg direkt när hon kom hur fin altanen blivit. Jösses så fint, tänk att den kunde bli så ljus igen skrattade hon. De hade som vanligt med sig blommor till Alvin så givetvis åkte vi dit en sväng också. Det är jätteviktigt för svärföräldrarna att komma regelbundet med blommor till Alvin. Det står i princip alltid en bukett från dem hos Alvin.
 Just nu går maken med trimmern och kantklipper överallt, det tar en bra stund men det är skönt att få detta gjort innan vintern kommer. Så slipper vi fixa allt till våren sen :) Känns skönt att vi har fått lite energi åter åt alla vardagliga sysslor. Lite normala dagar behövs.

Stora altanen

Lilla altanen

Staketets tur...

Tog en sväng med bilen idag och shoppade som vanligt ett gäng med gravljus. Undrar ibland hur många det gått åt ;)... Bestämde oss för att hyra film och ta det lungt ikväll, men när vi kom hem tänkte jag att varför tvättar vi inte av altan staketet idag :) Sagt och gjort så körde vi i gång. Jag började köra med tvätten. Kan säga att jag inte var lika klok som maken efter att ha spolat av en del var jag lika blöt på insidan av kläderna som på utsidan. Kan tillägga att det blåser kallt idag också så jag är rätt frusen där jag sitter nu hehehe. Men maken klädde sig i regnkläder klok som han är hahaha. Åh jag blir så glad för altan blir verkligen superfin känns som den är helt ny, och inte har den kostat mer än vatten  och svett ;)...

Mysig dag i trevligt sällskap

Lunchade med en kompis idag. Alltid mysigt, en vän som alltid säger vad hon tänker. Det är riktigt tryggt, ibland gör det ont och ibland blir man riktigt glad. Men hon är alltid fullkomligt ärlig och det är så superskönt. Hon är en sån vän som frågar sånt som för andra är nästintill förbjudet. Vi har känt varandra sen sandlådan och jag känner mig totalt trygg med henne. Vi kan disskutera många saker och ibland försöker vi övertala varandra om vad som är rätt och fel. Men tycker hon att man har fel så får man alltid reda på det. Aldrig aldrig på ett otrevligt sätt. En vän som jag alltid kan prata om det mesta med. Vi umgås inte dagligen och det kan ibland ta långtid mellan omgångarna. Men jag vet att hon finns där för mig när än det skulle behövas. En riktig vän!!

och natten som följde...

Sov så oroligt i natt, drömde som det värsta om än det ena än det andra. När jag vaknade berättade jag det sista jag drömt och frågade maken har du tänkt byta ut mig, till ett säkrare kort? För det var vad jag drömt. Jag blev ersatt av ett säkrare kort av en kvinna som i alla fall födde levande barn. Han var ju tvungen att hålla fler möjligheter öppna. Vi skrattade åt det och han konstaterade att det hade han då rakt inte tänkt att göra, utan var mer än nöjd med sin fru :). Puh skönt det ;) !!! Idag har jag gått och tänkt på denna dröm och konstaterat att jag är nog rätt orolig. Orolig över att Alvin inte ska få några syskon. För vad vi vill mest av allt är ju såklart att han ska få syskon och helst fler än ett. För om man bara har erfarenhet av att föda ett barn som inte lever, är det kanske inte konstigt om tankarna kring om man nånsin kommer få hålla ett levande skrikande syskon till Alvin i famnen kommer. Det är inte så att jag känner mig stressad egentligen, för vi har inte känt oss redo förrän den sista tiden. Men istället kommer rädslan över att tänk om det inte skulle gå. Då är vi där igen, de där dumma negativa tankarna som kommer, istället för att tänka, det är klart att han kommer få friska, skrikande, levande syskon. För någonstans är vi säkra på att så kommer det bli och så måste vi tänka... Ja ni förstår ju själva vilket spinn det är på hjärnan...

Det hade ringt...

Ett missat samtal på mobilen. Kollade av svararen och vad hör jag. Hejsan detta är från försäkringsbolag ... Vi ringer till dig angående barnförsäkringar till din bebis. Du kan väl kontakta oss på ... så kan vi berätta mer om vad vi har att erbjuda i barnförsäkringar... Ett samtal jag är glad att ha missat. Ett samtal jag INTE hade orkat ta idag. Men det räkte för att min hjärna skulle gå i spinn denna kväll. Ja resten av kvällen blev förvirrad. Ett litet samtal jag inte ens tog som körde igång en massa känslor i mig. Tyvärr vet jag ju av erfarenhet att det samtalet kommer att komma igen och då kommer jag säkert helt oförberedd svara. För vad ska man säga. Nej tack jag vill helst inte lyssna för vår son lever inte...

Jag såg en stjärna falla

När jag åkte hem från jobbet ikväll, hade jag pratat med maken i telefon och var ganska ledsen och arg när vi lagt på luren. Jag känner hur jag bara ska tala om precis vad jag tycker och så är det bara. Jag laddar verkligen upp mig i bilen till någon slags bristningsgräns. Är så arg och ledsen när jag svänger in med bilen på vår lilla väg att det nästan kokar i mig inombords. Vill bara skrika rakt ut. Plötsligt på himlen precis framför mig ser jag en stjärna falla. Ilskan jag kände är som bortblåst och jag blir istället väldigt ledsen. Helt plötsligt får jag känslan av att nu tar du och lugnar ner dig, och inombords känner jag mig plötsligt mycket lugnare. Visst kan det vara så att min fantasi skenar iväg med mig, men jag är mycket lugnare när jag kliver in genom ytterdörren, visst är jag ledsen men efter en stund kan vi åtminstone samtala sansat med varandra och vi kanske inte löser världsproblemen denna kväll men åtminstone våra egna oväsentligheter. För det hjälper inte att gapa och skrika på varandra, det löser ingenting. I dag påminde en fallande stjärna mig om att man inte tjänar någonting på att bete sig dumt och barnsligt. Att i stället samtala på ett vuxet sätt kommer man oftast mycket längre på. Tack du fallande stjärna, och du, hoppas du hörde min önskning...

Släng det vidare...Skicka iväg det...

Och så kommer den, den där konstiga känslan i kroppen. Spänd i kroppen, huvudet dunkar och jag känner mig olustig, ja olustig är ordet jag söker. Ibland kommer känslan bara över mig. Känner mig orolig och osäker. I flera dagar har allt bara varit toppen och så helt plötsligt finns den bara där, den olustiga känslan. Denna känsla gör mig rädd, rädd för ovissheten. Ingen kontroll. Tankarna börjar vandra och jag försöker trycka undan dem slänga dem vidare. Kom inte hit och ställ till det, jag vill inte ha dessa tankar snurrandes i mitt huvud. För jag vet att jag inte hanterar dem på ett vettigt sett. Nej jag kan inte hantera dem bra som det är nu utan istället ställer de till med bekymmer och trycker ner mig. Varför tänker jag hela tiden på det värsta för mig istället för att allt faktiskt ordnar sig? Jag vill vara stark och trygg i mig själv, jag vill tänka positivt så varför gör jag inte det då. Vad skulle plötsligt ha förändrats, vad skulle plötsligt ställa till med massa bekymmer? Nej så är det inte jag vet att det kommer ordna sig. Nu ska jag bara försöka skicka bort dessa olustiga tankar som gör mig rädd, ledsen och osäker. Fylla tankarna med hopp, glädje och kärlek istället! För jag vet att det är det som är sant. Så är det, så blir det. Snart!

Mörbultad

Känner mig öm på de flesta ställen i kroppen efter gårdagens skurande. Om man inte får träningsvärk av bristfälligträning är det väl tur man får det av att städa. Så att man faktiskt får känna att man har en kropp.
Var uppe hos Alvin för att tända ljus idag, men det brann fortfarande fint, maken får nog tända ett i eftermiddag när han åker dit. För det var inte mycket kvar av ljuset. Det var ändå bra att jag åkte dit för efter gårdagens regnande var det mesta rätt så dränkt där uppe. Fick tömma ur både kruka och annat. Det märks att det börjar bli kallare för man stannar inte lika länge vid graven. I sommar kunde jag sitta där hur länge som helst, men nu är det oftast kallt och blött när vi kommer dit. Men det kanske är naturligt att det blir så om man följer årstiderna:). Maken är mer rastlös och har svårare för att finna ro där. Därför är det ibland bra att vi inte åker dit ihop. Då kan man göra som man själv vill, stanna hur länge eller hur kort tid man vill ;). Dock är det fortfarande viktigt för oss båda att faktiskt titta till graven varje dag. Det är nog en trygghet att göra det...

En god gärning?!

Idag har vi börjat att skura fasaden på vårt hus, blir så bra att det i princip ser nymålat ut igen, skönt skönt. När vi flyttade in i vårt hus för 6 år sedan såg vi att altanen var väldigt svart, vi fick till svar att ja men trä mörknar ju så det är inte så mycket att göra åt det. Vi tänkte att en dag ska vi slipa om hela altanen, så att den blir snygg och fräsh igen helt enkelt. Vi trodde även att den var oljad med mörk pigmentering,  så att därför var den ovanligt mörk. Ja vi hade massa svar till varför den var så mörk, fel svar visar det sig fram till idag...
Förra året köptes en högtryckstvätt med en altantvättborste till. Denna borste glömdes bort fram till idag när vi plötsligt fick för oss att ja vi kanske borde skura altanen. Sagt och gjort fram togs högtryckstvätten och altanborsten knäpptes fast och döm av vår förvåning när det svarta försvinner. Visst trallen blir inte lika ljus som nylagd trall naturligtvis, men för oss är det en markant skillnad. Här har vi sprungit omkring barfota många gånger och så är det en massa smuts. Hahaha! Man kan inte göra annat än att skratta åt det ;)

Snacka om skillnad :)

På det övre kortet är hela altangolvet skurat och klart. Ja det är ju i alla fall inte svart längre :). Nu väntar vi bara på att få se det torrt också...
Idag har vi gjort en god gärning enligt oss själva. Just nu sprudlar vi av energi till att göra sådana här saker. Det känns bra för oss, för denna energi har inte funnits på väldigt länge, men just nu dyker den upp allt oftare och det känns väldigt skönt.

Alvins mormors dag...

Idag har vi haft en riktigt fin dag hemma hos Alvins mormor. Vi hade köpt med oss en vacker bukett som gick i höstens färger. Hon blev otroligt glad för den och sa att hon aldrig fått en så stor och fin bukett någon gång tidigare, så det kändes riktigt roligt. Av Alvin fick hon ett ljus som det stod mormor är ett annat ord för kärlek på. Det stämmer verkligen in på Alvins mormor. Hon är fantastisk. Vi hade även köpt ett halsband med ett stort hjärta där det hänger ett litet hjärta inuti. Det stora hjärtat är Alvins mormor själv och det andra lilla hjärtat är hennes älskade ängla barnbarn Alvin. För Alvin bär hon med sig i hjärtat så klart. Därför var detta smycket bara så perfekt till henne. Hon förstod direkt när hon fick upp halsbandet hur vi tänkt, det var så självklart att det var Alvin och Alvins mormor det representerade. Vi firade hennes födelsedag med middag och tårta. En riktig nostalgitårta en banantårta som jag ätit många gånger som barn. Superduper gott. Efter middagen tog vi en promenad med vovven. Vi skulle inte vara borta så länge, men när vi väl kom ut blev promenaden längre än tänkt. Vi hittade nämligen massa kantareller, de kunde vi inte låta bli att plocka så klart ;)...
Ja en riktigt mysig dag i det bästa av sällskap. Grattis Alvins älskade mormor. Min älskade mamma och makens älskade svärmor. Tack för att vi har dig!

Måste bara lägga in en bild till, tog kort på en så vacker regnbåge här hemma häromdagen. Blev så glad när jag fick se den. Ja det är så otroligt vacker. Ett naturens underverk. Alla dessa färger som plötsligt dyker upp när oväder och klart väder möts. Solen i ryggen och regn framför, däremellan finns den. Regnbågen!

Äntligen fredag...

Har längtat efter denna dag, ledig ihop med maken och imorgon blir det att sova ut. Så underbart! Sjukt trött efter att ha jobbat en dag inte klokt. Kanske inte konstigt då jag har sovit dåligt i natt. Vaknade och låg och grubblade på en tv antenn på taket som sitter löst. Kunde inte släppa tanken på denna tv antenn för tänk om den plötsligt skulle ramla ned och slå sönder en massa tegelpannor eller fara in genom ett fönster. Jösses var t om tvungen att gå upp och skriva ner på en lapp att vi måsta ta bort antennen. Kunde inte sluta tänka på en antenn. Sjuka hjärna. Men detta är så typiskt mig. Tänker alltid på att större eller mindre katastrofer kan inträffa. Om någon är fem minuter sen ja då ligger de nog fastklämda i en bil efter en krock. Om folk inte ringer när de sagt att de ska ringa ja då har jag nästan ordnat en begravning för dem innan jag fått tag på dem. Detta behov av kontroll fast jag vet att man egentligen inte kan ha kontroll på någonting för vad som helst kan alltid hända idag, imorgon om en timme. Men allt som kan hända behöver naturligtvis inte vara katastrofer, det kan vara roliga och spännande saker som ett oväntat besök, ett brev i brevlådan, en överraskning. Men i min hjärna är det alltid katastroferna som ploppar upp först. Inte några trevliga överraskningar utan hjärtskärande plågande katastrofer. För mig är inte en lös antenn på taket som förvisso har suttit lös i flera år utan att ha trillat ner, något att ta lätt på utan för mig är en lös antenn något livsfarligt som skulle kunna sluta i en smärre katastrof. Ja jösses inte lätt med detta enorma behov av kontroll på saker. Men jag borde kanske veta bättre... Eller?

Alvins 1/2 års dag...

Idag är din 6 månaders dag, därför har vi tänt ett extra ljus hos dig i kväll, och en liten ros från trädgården har du också fått. Jag säger som alltid tänk att det redan har gått ett halvår. Man kan inte förstå att tiden faktiskt går framåt, men det gör den hela tiden sekund för sekund. Idag har varit en okej dag trots allt. Din mamma börjar få lite energi tillbaks och har faktiskt röjt ur skåp här hemma och kastat massor med saker. Idag har hon orkat det, idag av alla dagar. Ja konstigt är det. Vi hoppas att du busar på i himlen med våra kära, nästan alla mammas och pappas far och morföräldrar är ju där och tar hand om dig, din lilla kusin hoppas jag du busar med, vovvarna som vi berättat om får du pussa på, sen finns där ju också en massa fåglar och en busig kanin bl a. Lova mamma och pappa att du har det riktigt roligt och härligt. Vi saknar dig. Men vi tror att nån gång så ses vi igen. Men inte riktigt än. Vi älskar dig i massor massor massor. Pussar och kramar från mamma och pappa.

Alvins tid i mammas mage.

Din resa börjar sommaren 2009. Din mammas mens uteblir men hon reflekterar inte så mycket över det. Tänker att det säkert beror på stress, eftersom dina föräldrar planerar för en tält resa i Europa om några dagar, så det är mycket att stå i. Vi beger oss iväg fulla av förväntan kring resan, lite nervösa är vi över att tälta men det ska bara bli så roligt. Vi har en toppen trevlig resa och du har befunnit dig i flera länder redan som ett litet frö men dina föräldrar är inte medvetna om det ännu. När vi kommer hem från resan bestämmer vi oss för att det nog är dags för ett litet graviditetstest. Innan din mamma har hunnit titta på svaret går hon ut till din pappa och säger, jag är så gravid... 

Efter ett par minuter går vi in och kikar på testet. Ett blått plus uppenbarar sig i den lilla rutan och din mamma uttrycker sig så här, ojdå hur gör man nu då... Din pappa börjar skratta nervöst och lyckligt. Ett par dagar senare kontaktar vi BMM här hemma och får en tid några veckor längre fram. Vi är jättenervösa första gången vi ska dit och tänker nä vi får nog ta ett extra test innan vi ska dit så vi vet att det verkligen är sant. Även denna gång uppenbarar sig ett blått plus i den lilla rutan. Din barnmorska är jättetrevlig och mycket noggrann. Känns tryggt och nervöst. 

Första plagget vi köper till dig är efter detta besök en vit body med bruna moln och en brun sparkdräkt med vita moln på. Så söta! Även din fina blåvita vagn inhandlas snart då vi springer på ett erbjudande som inte får missas.

Sen håller vi andan ett par veckor till, vi väntar på vecka tolv. Då har du bott tolv veckor i din mammas mage och  risken för missfall har sjunkit rejält. Nu kommer dagarna då vi börjar att berätta om dig, tidigare har du varit dina föräldrars lille hemlighet. Den första som får veta är din moster, därefter mormor, din mammas speciella arbetskamrat, morfar, farfar, farmor, farbror med familj och din morbror med familj osv... I vecka 18 är det dags för ultraljud, äntligen ska vi få se dig för första gången. Dina föräldrar är så nervösa. Men vad hade vi att oroa oss för du visade verkligen upp dig för oss. Du sprattlar omkring som en galning, suger på tummen, gapar och stänger munnen och din mamma säger att hon aldrig sett något sötare. Datumet för förväntat förlossning blir tillbaka flyttat från 24 mars till den 30 mars då du inte är riktigt så stor som vi trott :) Allt ser helt ut som det ska, vilken lättnad. Det är lite konstigt att se dig sprattla omkring så mycket för att ännu har inte din mamma kunnat känna dig röra på dig. I vecka 20 lyssnar vi på dina hjärtslag, helt underbart 155 slag i minuten och det vackra ljudet fyller rummet. Nu kan även din mamma börja känna att det finns en liten sprattelbebis i magen. I vecka 24 ska vi få lyssna på ditt hjärta igen 140 slag per minut underbart. Idag mäts också magen vi hamnar på den översta kurvan, de tror att du nog inte blir en liten bebis. Känns tryggt att ha kommit in i vecka 24 för nu finns en chans att du överlever om du skulle födas idag. Din mamma börjar pyssla mycket till dig, syr filtar, väska till vagnen, haklappar och scarfs. Längtar så efter att få träffa dig, fast inte ännu. Vi börjar även att måla och tapetsera ditt rum. Mammas fina arbetskamrat har fixat massor med grejer till dig. Då hon hade barnloppis med några väninnor. Perfekt för oss. Vi blir så glada för alla saker.

Vi närmar oss 30 veckor och allt verkar gå väldigt bra, dina hjärtslag är jämna och fina, du växer som du ska. Bm håller koll på din mammas blodtryck, Hb och sockervärde, allt är normalt och stadigt. Tryggt! Nu börjar även din mormor och farmor att handla saker till dig som du behöver. Alla längtar vi efter att få träffa dig. Du lever om som en galning i magen och din pappa kan sitta hur länge som helst och känna hur du sparkar från insidan av mammas mage. Vi myser ihop med dig . Vi kommer in i vecka 33 och nu börjar dina lungor bli färdiga och du förbereder dig för ett liv utanför mammas kropp. Skulle du födas idag så är chansen stor att du överlever. 

I vecka 35 lyssnar vi återigen på dina hjärtljud, idag är det din mammas födelsedag och även din pappas lustigt va. Dina föräldrar fyller på samma dag, dock är din pappa äldre vilket din mamma aldrig kan låta bli att påminna honom om ;). Bästa presenten vi får idag är det vackra ljudet från ditt hjärta som slår så jämt, starkt och fint 148 slag per minut. Sista gången vi hör ditt hjärta är den 10 mars 37 veckor i mammas mage 140 stabila slag per minut. 6 dagar senare är du född. 16 mars 2010 blev vi tre i familjen på riktigt men på helt fel sätt. Efter en helt normal graviditet och en helt normal förlossning, där det inte finns några tecken på något fel. Vilket vi får reda på att det inte heller var. Inget fel utan plötslig spädbarns död i magen. Normalt hela vägen men ändå så ovanligt. Alvin du är så speciell. Vi saknar dig och älskar dig. Vi är tacksamma för tiden vi fick dela med dig. Under dina nio månader i mammas mage och tiden därefter. Vi bär med oss minnen. Vackra minnen. Vårt hjärta.

Vår ängel

Vid Alvins grav

Här kommer det utlovade fotot från Alvins grav. Fick äntligen med mig kameran dit upp. Blommorna i vasen är från Alvins farmor och farfar. Ljungen i den svarta krukan är från Alvins mormor. På fotot ser ni nu hjärtat jag och maken köpte blommor till och planterade i. Visst blev hjärtat alldeles lagom stort! Som alltid lyser det ett ljus hos Alvin. Liksom den lilla solcellslampan som tänder sig i mörkret. Hjärtat i mitten är från Alvins mormor, liksom den lilla blå stålblomman som står vid nallen. Resten är saker som vi satt dit själva. Vi väntar på gravstenen som förväntas att komma denna månad. Då ska vi fixa till på nytt, men det blir säkert något liknande som det ser ut idag för vi tycker att Alvin har det jättefint så som det ser ut nu.

Tänkte bara visa krukan igen som vi har här hemma med de nymålade blomsterpinnarna i. Visst blev det fint?! Solen lyser på dem så det blänker en aning. Färgen vi använde är samma färg som Alvin skylten som hänger på korset. En utomhus färg som hållit sig riktigt bra och fin hela sommaren.

Hösten flyttar in...

Ja jag tycker hösten är mysig, levande ljus och värmande brasa. Mysfaktor för mig. Nu när kvällarna börjar bli mörkare tänder vi åter ljus för Alvin här hemma också. Vi fick sluta med det ett tag då vi hade svårt att komma ihåg att släcka ljusen. Vilket inte är så bra, men nu när kvällarna är mörkare syns det faktiskt att ljuset lyser, och vi kommer då ihåg att släcka vilket är rätt bra :)...

Nu lyser ljusen igen

Idag har hösten flyttat in, höstkrukorna och balkonglådorna har planterats. Hela dagen har här rensats rabatter, planterats krukor och målats blomster pinnar. Maken min har slitit. Jag har vilat ryggen från tunga lyft och konstiga arbetsställningar ;)...

Vacker höstkruka

Grön ljung i balkonglådorna

Nymålade

När Alvins mormor är här ser hon nästan alltid till att det blir satt en vas med vackra blommor vid Alvins foto här hemma. Senast blev det vackra vita gladiolusar (stavas det så?). Visst är de fina.

Till Alvin från mormor

Sjukt rastlös, låt mig inte vänta för länge...

Igår var ingen bra dag. Igår tyckte jag allt var jobbigt. Allt blev bara för mycket. På snart sex månader: Ryggont, nackspärr, spända axlar, magont, förkylningar som avlöser varandra, trassel på jobbet, och den största av saknader. Igår undrade jag hur mycket ska man orka med. Är det inte det ena så är det det andra. Saker avlöser varandra. När ska jag bara få ta hand om mig själv och de mina. När ska jag få göra allt det som känns viktigt för mig utan massa avbrott i tillvaron? När ska jag få lite medgång... Visst det kommer bli bra igen fast på ett helt annat sätt. Men när då? Ja så här var hela gårdags kvällen, fick gråta ut hos mamma en stund i telefon skönt det, tack för att du finns för oss.
Idag är en ny dag, bättre än igår, idag har vi varit på loppis, fikat med svärföräldrarna och ikväll blir det god mat med det perfekta sällskapet jag, mannen och hunden ;)... Idag vet jag att solen finns där någonstans bakom molnen. Men kan nästan inte vänta på att den ska komma fram. För nånstans kommer solen lysa på oss också igen, frågan är bara när och jag är faktiskt sjukt rastlös och vill att den ska komma snart jättesnart!!! Så snälla låt mig inte vänta för länge...

Höstkruka till Alvin

Blev inspirerad när jag var inne på en annan änglamammas sida då hon gjort så fint till sin ängladotter Lova, att jag fick fixat fram hjärtkrukan jag tänkt göra i ordning till Alvin. Fick handlat med maken igår vad vi ville fylla krukan med. Dock var krukan mycket mindre än vad jag trott :) men lyckades tillslut trycka i allt som vi tänkt ha där i ;). Gick hem tidigare från jobbet idag för att min rygg håller på att ta kol på mig :(... Gör gött ont kan man säga. Försökte lägga mig på soffan en stund men då höll jag på att inte kunna kliva upp. Konstaterade ganska fort att jag får försöka hålla mig uppe och sysselsatt istället. Därför blev krukan planterad idag:) I eftermiddag åker vi upp till Alvin och ställer den på plats hoppas den blir lagom stor nu bara.

Bloggtorka

Hinner inte/orkar inte blogga just nu... har inget speciellt att säga heller för den delen. Jobbet tar mycket tid och ork just nu, därför blir annat lidande. Bloggen för mig är min tillflyktsort dit jag kan fly när tankar och känslor tränger på och blir övermäktiga. Helt enkelt ett sätt att få ur sig sådant som ligger och pyr. Men jag vill inte bara skriva om massa skit som det som pågår just nu, därför har det inte blivit så mycket skrivet på sistone. Vill inte skriva om massa tråkigt trams på jobbet, som inte har någon betydelse mer än på mitt humör för tillfället och på att energin tar snabbare slut. Är som ett vrak när jag kommer från jobbet. För trött för att blogga, för trött för att... för trött! Usch, det var inte så här det skulle vara i höst. Jag vill lägga energi på det som betyder något för mig... Suck

Hemmet speglar våra tankar...

Hade jättetrevligt på jobbet igår. Så skönt! För just nu har man burit med sig jobbet hem varenda dag. Tänk er själva att aldrig vara ledig från jobbet. Nu idag känns det så mycket bättre så jag ska vara glad för denna dag. Har kunnat sova hyffsat skönt, tur det. Igår när jag kom hem hade maken städat tvättstugan och jag blev så glad för detta. Tvättstugan låter kanske konstigt att bli glad över, men det har varit totalt kaos där inne. Totalt kaos är nästan en underdrift men hemmet speglar oss själva mycket just nu. Rörig hjärna, rörigt hem! Därför känns det skönt med åtminstone en plats där lugnet och ordningen segrat :)... Nu är det bara resten kvar, för det är ju inte i tvättstugan man håller till den mesta tiden...

Många har frågat oss om vi packat ihop Alvins kläder och saker. Det har vi delvis gjort. I Alvins rum är sängen nerpackad och undan stoppad. Men annars ser det precis ut som när vi gjorde iordning. Kärlekstavlan hänger på väggen. Den blå nallen som jag fick från en vän står framme på byrån tillsammans med ett busigt foto på mig och maken och den lilla dockan Alvin fick av sin mormor. I bokhyllan står Alvins nallar, skallror, teckningar och kort han fick på begravningen av sina nära och kära. På väggen hänger Alvin stjärnan som han fick av sin moster. Saker som påminner om att detta är ett litet barns rum. Men egentligen inga möbler som visar på detta. Drar man ut lådorna i byrån så ligger där underkläder, mössor, scarfs, små strumpor, tygblöjor, haklappar med mera. Öppnar man garderobsdörrarna så hänger Alvins kläder tvättade och strukna på galgar. Sängkläder ligger vikna och de små filtarna lika så. Leksaker och annat ligger nedpackat i lådor men står kvar där i garderoben och bara väntar. Varför ska vi packa ner kläderna för att ändå ställa det i lådor i garderoberna i Alvins rum, nej då får det hellre hänga kvar där det hänger.

Många frågar oss om Alvins syskon när han får några kommer att få ärva kläder efter Alvin, och det ser vi som självklart då de om Alvin levt ändå hade fått ärva kläderna efter honom. Däremot nallarna kommer nog alltid att vara Alvins nallar. Kanske de kommer få låna dem av sin brorsa men de är Alvins nallar för oss. Så länge det känns bra för oss att ha det så här, så får det så vara. Hur konstigt det än låter för andra. För oss känns det skönt att öppna garderoben och dra fingrarna över de små kläderna som hänger där. För oss känns det skönt att ibland gå och sätta sig i korgstolen i Alvins rum och bara tänka en stund. Ibland orkar vi inte gå in i rummet och ens se den gröna tapeten med de stora vita stjärnorna på, och definitivt inte kläderna i garderoben. Men de dagar när vi verkligen känner för att klämma och känna på Alvins saker så är det bara att öppna garderoben och dra fingrarna över sakerna, vi behöver inte sprätta upp en låda och dyka i. Utan det hänger redan där och väntar. Väntar på att en dag få användas av Alvins syskon. Då kommer storebrorsan med stolthet kika ner på sina syskon och hålla ett vakande öga över oss...

Tider av förändring

Ju längre tiden går desto mer märker man hur inläggen förändrats från att enbart handlat om Alvin. Till att idag även handla om vardagliga struntsaker och annat. Alvin finns i tankarna varje dag, men idag finns det även plats för att reflektera kring andra saker, som vardagliga struntsaker och gnäll på jobbet hehe. Någonstans längs denna resa märker man hur livet förändras hela tiden, från att inte veta hur man ska ta sig igenom nästa minut till att faktiskt undra vart tog denna dag vägen. Från första början kan man inte förstå hur man ska orka leva med saknaden. Till att idag inte kunna leva utan att få lov att sakna. För saknar gör man, men den går att leva med trots allt på något sätt, för konstigt nog är det det vi gör varje dag. Fortfarande kommer dagar då man vill dra täcket överhuvudet igen, men jag vet idag att imorgon kan det kännas bättre. Men nu ska jag åka upp till min sons grav och tända ljus för honom, och prata med honom en stund. Bästa platsen att få lätta sitt hjärta på. Lugnt, fridfullt och vackert. Där de klokaste, viktigaste och bästa tankarna finns.