Jag har väntat, kämpat och längtat, och nu är dagen här. Jag klarade det, nu här jag semester att se framemot. Åtta veckor utan att behöva jobba, sån befrielse. Jag har haft jättesvårt att åka till jobbet, kämpat mig dit medan tårarna rullat ner för kinderna. Känt mig tvingad dit, jag skulle inte varit där nu. Jag skulle vara hemma med lille Alvin och njuta av vår lillkille. Det blev inte så. Därför har det varit så svårt, att ställa om allt som var planlagt. Men jag gjorde det och jag klarade det. Nu ska jag njuta av ledighet. Nu ska jag rå om mig själv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar