Galet dygn

Har varit dålig igen men idag slutade det med ett läkarbesök. Härligt! Ska tillbaks imorgon för kontroll så nu hoppas vi på att allt går bra imorgon. Det gör det säkert!!! Blir ett extremt kort inlägg idag för jag är supertrött och nu väntar sängen natti natti. Tack Alvins mormor som kom och hjälpte mig när jag inte var kapabel att ta hand om mig själv. 

Finns det nån mening...

Idag kom den kommentaren man älskar att höra. Att det var nån mening med det som hänt Alvin. Ja vad svarar man jag bara tittade på personen och försökte tänka, tänka och tänka. Finns det nån mening, jag stod där som ett fån och fick inte fram ett ljud. Varpå personen blir jätteförlägen och säger, å så dumt sagt av mig klart att det inte finns någon mening förlåt förlåt. Jag kläcker ur mig snabbt att ja men det är ingen fara.
För vad är meningen med att förlora sitt barn? Jag kan inte se nån mening med det. Jag kan se att Alvins födsel och död har påverkat så många människor runt oss till det positiva genom att föra oss samman bland mycket annat. Men det hade han gjort även om han varit i livet, och jag hade mycket hellre haft Alvin i livet så klart. Sen kan jag också säga att jag är glad över att vi fått Alvin, att han är vår son vår fine lille ängel, hellre än att vara utan honom helt och hållet som att han inte funnits alls. För jag är så stolt och glad över honom. Men jag saknar honom något otroligt...

Stora grubblar dagen...

Usch idag har det varit riktigt jobbigt. Ensam hemma och ledsen... Grubblat på allt på Alvin, på framtiden, på kroppen, på knoppen och allt där emellan. Jäkla skitdag helt enkelt. Känner mig så orolig och olustig och ledsen. Jätteledsen... Så här är det! Vissa dagar går det bra andra dagar är skitdagar och allt däremellan. Jag som var så glad över att jag i lördags kunde säga att idag är det bra, inte rätt så bra, inte hyfsat, utan bra. Det har jag inte sagt på över tre månader. Sen kommer sådana här dagar och sparkar undan benen på mig igen. Jag vet att de kommer men jag är ändå aldrig beredd när de slår till med full kraft. Jag vet att livet är upp och ner som en jojo. I vissa perioder i livet är det bara så otroligt mycket ner och idag är det så... I morgon är det en ny dag med helt andra förutsättningar...

Obeskrivligt trött

Hela helgen har varit sömnig, sover sover och sover. Sover väl för mycket kanske. Har varit och grillat hos svärföräldrarna. Mysigt! De har saknat oss hos sig, vi har faktiskt inte varit hemma hos dem och ätit på flera månader, de har varit hos oss såklart. Men vi har helt enkelt inte orkat ta oss till dem. Sen har det varit upp och ner på vända världen för oss och man har prioriterat att vara hemma, det har helt enkelt känns bäst. Att kunna åka upp till Alvin precis när vi vill, har varit och är så viktigt. Tror att mycket därför vill man hålla sig hemma vid. Även fast vi känner att Alvin är med oss överallt är det en trygghet med graven...

Lampor på plats

Nu har vi fått upp sänglamporna, så skönt så nu behöver vi inte leta som tokar efter sängen när vi släckt alla lampor. När man har mörkerseende lika med noll är det rätt jobbigt att behöva känna sig fram. Men nu behöver jag inte det. Glad jag blir:) Vad som är ännu bättre är att de är så kallade touch lampor så du behöver bara nudda för att tända och släcka, inget letandes efter strömbrytare, fantastiskt hehehe...
Visst är den så söt den sovande nallen, den fick vi av mammas väninna när hon fick veta om Alvin. Så gulligt, den är vi så glada för.
Äntligen har vi fått sett Avatar också, skäms nästan över att behöva säga att vi suttit inne och sett på film i det kanon fina vädret. Men men den var ju lånad (får skylla på det) och ska lämnas åter. Nä nu ska vi åka upp till Alvin och tända ljus...

Jordgubbar hos Alvin

Idag tog vi med oss picnicfilten, jordgubbar, ovispadgrädde och socker upp till dig lillfisen. Vi satte oss framför dig och käkade jordgubbar tills de nästan kom ut ur våra öron. Å vad det var gott. Din moster och hennes sambo var med. Tillslut låg vi där i gräset hos dig och njöt av solen. Ja det var riktigt mysigt. Mätta och goa blev vi. Det är alltid mysigt att vara vid din grav.

Glad midsommar

Vi vill önska er alla en glad midsommar. Ha en riktigt fin dag och ta väl hand om varandra. Mys och njut av dagen, det ska vi göra! Äta gott och må gott i trevligt sällskap. Kramar från Alvin och hans föräldrar!!

Midsommarkrans...

Nu har vi gjort klart Alvins midsommarkrans, blev så fin. Hoppas bara den håller sig tills imorgon nu. Den ligger i vatten så hoppas hoppas hoppas. Plockade blommor i olika färger, hittade rätt mycket annars tycker jag det brukar vara svårt att hitta till midsommar, men i år gick det bra. Vi ska också tända midsommar ljuset imorgon :). Man gör vad man kan av kärlek till dig lillfisen...

Ombygganad...

Har gjort om LITE i bloggen hittade en så bra sida. Tycker det blev riktigt fint, vad tycker ni? Somrigt och färgglatt, finns mängder av mallar man kan variera sig med riktigt roligt faktiskt...

Albumen är färdiga...

Äntligen har jag fått klistrat in alla kort. 4 album blev det totalt. Ett från sjukhuset, ett från kistboandet, ett från begravningen och ett från urnsättningen. Det blev så fint och det var helt omöjligt att hålla tillbaks tårarna när man sitter där med alla kort, och varför skulle man. Vilken resa vi har varit med om de sista månaderna. Man kan inte förstå det. Kändes som man gjorde en resa i albumen idag. Ja det tar ju fram många känslor och minnen i en. Albumen ligger framme nu så att alla som vill kan bläddra i dem. Känns bra att ha det så. Vår fine Alvin vill vi visa och berätta om för alla. Han är vår stolthet!!

Besök :)

Idag kom en vän till mig på besök med sina barn. Fick ett sms i morse där de undrade om de fick svänga förbi! Blev så glad när de kom. De hade med sig lillebrorn som jag ännu inte hade träffat. Han är exakt en dag äldre än Alvin. Jag funderade mycket på hur det skulle kännas när de kom. Hur jag skulle reagera på den lille. Men jag blev så glad över att träffa dem, det var ju ett tag sen. När jag satt med honom i knät och han skrattade så tänkte jag att precis så här skulle det varit med Alvin nu. Han skulle skrattat och varit glad. Naturligtvis blev det en påminnelse om att vi inte fick fortsättningen med Alvin och det är svårt. Men mest tyckte jag att det var så mysigt. För deras lille är deras lille och Alvin är Alvin. Det var lite roligt faktiskt att få se vart Alvin skulle varit i utvecklingen, det kändes ganska skönt. För varje gång vi träffar deras lille kommer vi på något sätt få veta...

En vägg av ljus...

Här har pysslats och dekorerats gravljus igen, så här blev det. Har köpt klistermärken i massor för det är så smidigt att bara klistra på och fint blir det tycker vi. Sen skriver vi några ord på såklart som vi alltid gör!! Fina ljus till vår fantastiske ängel Alvin. Vi har fått höra att Alvins grav är den finaste på hela kyrkogården, tror ni vi är stolta över det. Känns så skönt att få höra. För man gör det man kan och Alvin ska ha det så fint vi bara kan få till det. Vi älskar dig vårt lille hjärta!!

Lyckliga höns...

Ikväll fick maken äntligen klippt gräset här hemma som mer eller mindre hade förvandlats till en äng. Ja så högt var det utan att överdriva ;) !!!
Sen blev det att kratta, fy va tråkigt en hel säck fylldes till spränggränsen med nyklippt gräs. Sen bars det upp till hönsen. De blev så lyckliga för allt gräs att äta och gå och sparka i! De kom rusandes emot oss av lycka. Så härligt att se! Tänk att vissa kan bli så lyckliga av något så litet som nyklippt gräs :) Så nästa gång ska jag le när jag krattar, för jag vet hur lyckligt det gör våra hönseflickor!!

Världens bästa människor...

När Alvin föddes var det många människor som hjälpte oss otroligt mycket och dessa vill vi tacka. Tack för att ni finns! Vi tycker så mycket om er!

Tack Alvins mormor som flyttade in till oss och såg till att vi överlevde första tiden och som hjälpt oss så mycket med praktiska detaljer, kontakt med myndigheter lyssnat på oss om och om igen.  Världens bästa mormor har Alvin!

Tack till Alvins moster med sambo som åkte till oss varje helg i början. Som hjälpte oss på sitt sätt med massa praktiska saker, umgicks med oss, skingrade våra tankar en stund. Lyssnade på oss. Vi var ledsna när ni åkte men det var så skönt att veta att ni skulle komma snart igen. Världens bästa moster med sambo!

Tack Alvins gammelmoster som hjälpte till med planering för begravning, kontakt med försäkringskassa, diktläsning på begravningen. Tack för att du fortfarande ringer och kollar läget med oss! Världens bästa gammelmoster

Tack till Alvins morbror som kom och lagade mat åt oss och såg till att vår dator fungerade. Tack för att du och din familj delat denna tid med oss, ringt och pratat med oss då och då. Världens bästa morbror med familj.

Tack till Alvins morfar, för att du lyssnar trots att du inte riktigt vågar fråga hur det går för oss. Jag tvingar på dig mina känslor genom bilder och berättelser om Alvin och jag vet att du är tacksam för att jag berättar även om du inte riktigt vet hur du ska fråga... Världens bästa morfar.

Tack till Alvins farmor och farfar för att ni lagat mat åt oss, för att ni ringer och kollar läget och är ett stort stöd till er son. Tack för att ni vågar fråga hur det är med oss. Världens bästa farmor och farfar.

Tack till Alvins farbror för besöket på sjukhuset och för rådet att vi ska prata med varandra prata, prata, och prata.

Tack till Alvins mammas arbetskamrat för att du ringt och lyssnat på oss, tack för att du varit ett sånt enormt stöd när jag kom tillbaka till arbetet. Tack för att jag har fått prata om och om igen. Tack för att jag har fått lov att vara rörig och ostabil. Tack för att du lyssnat trots att jag varit ledsen, glad, sorgsen, stolt, lycklig och vad man nu mer kan vara... Världens bästa arbetskamrat.

Tack alla vänner som hälsat på, lagat mat, skrattat gråtit och kramats med oss. Lyssnat på oss, ringt oss, vågat fråga oss... Ni är världens bästa!

Tack för alla kort, brev och blommor!

Tack alla ni andra som jag glömt ni är också världens bästa!!

Kramar från Alvin och hans mamma och pappa!!

Sänggaveln klar...

Lite pyssel ikväll, men nu är den färdig visst blev den fin?! Tidigare idag var vi och köpte en MDF board vi ska ha till sänggavel, på hemvägen plockade vi massa prästkragar som vi åkte upp till Alvin med. Blev så somrigt, hoppas det finns prästkragar kvar till midsommar också, för vi har tänkt göra en krans att lägga hos Alvin. Ja det ska nog gå bra å hitta några blommor i alla fall. När vi kom hem grillade vi mat, tanken var att vi skulle titta på Avatar men efter middagen satte vi fart med gaveln och det tog bra mycket längre tid än vi trott. Tyget skulle overlockas och strykas. Skumgummit skulle häftas fast på skivan och därefter skulle tyget häftas fast... Här är resultatet...

Min mamma är min idol...

Jag har världens bästa mamma. När Alvin föddes släppte mamma allt för att kunna hjälpa oss på bästa förmåga. Hon flyttade in hos oss, lagade maten såg till att vi klev ur sängen. Hon lyssnade, lyssnade och lyssade. Vi skrek och grät, och hon fanns hela tiden bara där, med en varm famn att gråta ut hos. Med massa värme och kärlek. Min mamma är min stora förebild, jag uppskattar min mamma otroligt mycket så vill jag att våra barn (i himlen och kommande) ska känna för sina föräldrar. En stor trygghet, och en massa kärlek. Att få lov att säga de där konstiga sakerna som dyker upp i huvudet utan att bli dömd, det är så viktigt. Det man tänker är verkligheten för den stunden. Som jag sagt i kriser har man en halv hjärna, det fungerar helt enkelt annorlunda. Men man måste få ge uttryck för sina känslor oavsett hur konstigt det man säger låter i andras öron. Min mamma känner sig maktlös inför mig när jag är förtvivlad för vad kan hon göra för att ta bort det som gör ont. Hon kan inte ta bort det men hon hjälper genom att finnas där. Ibland som en slagpåse som man slänger ur allt jobbigt till. Det är inte lätt att vara mamma och stå mittemot när det gör ont i ens barn, men min mamma gör det trots att hon ibland blir oerhört ledsen. För som mamma släpper man allt när barnen behöver hjälp. I alla fall är det så min fantastiska mamma gör...

Jag klarade det...

Jag har väntat, kämpat och längtat, och nu är dagen här. Jag klarade det, nu här jag semester att se framemot. Åtta veckor utan att behöva jobba, sån befrielse. Jag har haft jättesvårt att åka till jobbet, kämpat mig dit medan tårarna rullat ner för kinderna. Känt mig tvingad dit, jag skulle inte varit där nu. Jag skulle vara hemma med lille Alvin och njuta av vår lillkille. Det blev inte så. Därför har det varit så svårt, att ställa om allt som var planlagt. Men jag gjorde det och jag klarade det. Nu ska jag njuta av ledighet. Nu ska jag rå om mig själv...

Samvete...

Fick häromdagen en fråga, jag gillar när folk vågar fråga, frågan löd om jag fick dåligt samvete för att jag inte kunde åka till Alvins grav som igår, jag förklarade då att det inte handlar om dåligt samvete alls utan att just denna gången var det inte självvalt av mig utan jag var iväg med jobbet och hade därför ingen möjlighet att besöka graven igår vilket jag ville göra. Jag känner inget dåligt samvete över Alvin och graven, jag tycker helt enkelt att det är så otroligt skönt att åka till kyrkogården. Det är en så fin plats för mig som jag vill till. Men även om jag själv nån dag väljer att inte åka till graven varje dag så ska jag inte ha dåligt samvete för det. För Alvin är med mig överallt inte bara vid graven...

Alvin tre månader...

Idag kändes allt olustigt och saknaden är så stor. Idag är Alvin tre månader. Jag vaknade med ont i magen och oro i kroppen. Svårt att tänka, svårt att koncentrera mig. Men nu sitter jag här på kvällen och kan konstatera att denna dag gick rätt så bra trots allt. Satt på en föreläsning och den kunde väl kvittat dels var den på engelska och när man inte kan koncentrera sig är det ingen bra kombination. Sitter här nu och funderar på vad hon egentligen pratat om ojdå...
Åkte upp till Alvins grav nu ikväll, Allt såg bra ut och lampan stod där så fint, lite vatten behövdes dock i denna värmen. Blommorna var törstiga. Vi satt där en stund och bara var, det är så lugnt och skönt hos Alvin. Imorgon blir första dagen som jag inte kommer att åka dit, känns lite jobbigt, just nu är det jätteviktigt att vara hos Alvin vid hans grav en stund varje dag. Men det betyder ju inte att jag tänker mindre på Alvin för det, för det gör jag ju nästan jämt. Vart jag än är...

Detaljer och små små ting

Sen Alvin föddes död har man varit med om så otroligt mycket, mer än under en livstid känns det som. På dessa få månader, har så mycket hänt och upplevts. Långt mer än vad man nånsin trott i ett sånt här sammanhang. När ett barn föds så förändrar det livet för barnens föräldrar. När ett barn föds dött så förändrar det också livet för föräldrarna fast på helt olika sätt. Vi fyllde och fyller dagarna med Alvin trots att han inte är här, han tar plats trots att han inte fysiskt tar plats. Alvin gör oss till bättre människor. Alvin ser till att vi försöker leva här och nu. Vi försöker ta vara på varandra varje dag. Han ger oss kärlek och vi skänker honom kärlek varje dag. Alvin öppnar våra ögon för sånt som är viktigt i livet och helt plötsligt ser man saker och ting med andra ögon. Man lägger märke till dessa små detaljer i vardagen. Det är extra viktigt med närhet och att säga de där orden som man tänker. Att försöka att inte skjuta upp saker och ting till en annan dag. Ring det där samtalet eller skicka det där brevet gör det när du tänker på det. Ta dig tiden, prioritera rätt försök prioritera rätt. Men visst faller man tillbaks i gamla vanor visst är det inte alltid lätt med prioritering, visst är det inte alltid lätt att ta dagen som den kommer och ta tillvara på dagen. Men om du börjat tänka i dessa banor så kanske du är mer uppmärksam och tar vara på livet mer. Livet är värdefullt...

Det blev en turkos!!

Ännu en solcellslampa... För ett tag sen fick jag för mig att jag skulle köpa en turkos solcellslampa till Alvins grav. En som inte blinkar i olika färger inte som en discolampa som sagt. Utan en som lyser färggrant fastljus och inte i olika färger. Jag har hittat den, blev så glad, var inne i en affär på jobbet och där stod den turkos och rund och fin sista exemplaret i den färgen, och den blev min eller Alvins förstås. Det måste varit meningen att jag skulle finna den.

Nya sängen

Nu har vi sovit första natten i nya sängen, å gu va skönt vi sov. Nästan 70 cm hög blev den så det känns som man svävar i luften! Helst skulle man vilja göra om hela sovrummet nu, så det planeras det för ;)... Skönt med lite projekt att skingra tankarna med. Nu ska vi hitta fina vägghyllor också för nattduksbord är ju ingen idé de är allt för låga. Sen ska vi fixa till en sänggavel, letar tyg till den. Pratar om limegrönt tyg kanske! Ja idéer finns i alla fall.
Har varit vid Alvins grav idag med Alvins mormor och hennes sambo och Alvins farmor och farfar. Nu står där massa buketter med somriga blommor i. Sen blev det grillat och färskpotatis så gott, nu är det väl ändå sommar?!

Ett barns reflektioner...

I torsdags var Alvins kusin hemma hos oss. Han fick dekorera ett ljus som vi satte på Alvins grav. När vi står vid graven och har tänt ljuset säger han att jag får hänga lite över graven för att se hur den ser ut ovanifrån för att det är ju så som Alvin ser den. Ja det är klart, för barn är saker och ting så självklara ibland. Så nu stod vi där och hängde över graven för att kunna se på den på precis samma sätt som den ser ut för Alvin. Jag undrar om inte Alvin svävade där ovanför oss och log när vi stod där och hängde över hans grav...

Ännu ett ljus!

Tack lille Sigge för det fina ljus du tänt för Alvin. Vi blev så glada för det, Alvin också så klart! Du är en riktig kämpe och en fin kompis :)
Ta hand om dig och mamma och pappa! Pussar och kramar från Alvins mamma och pappa!!

Tänt ett ljus!

Två ljus står och brinner för Alvin på Spädbarnsfondens kampanj solvändas sida. Tack Alvins mormor och tack vår vän Karin. Va fint gjort!

Vad gör man?

Å vad det är bajs att jobba. Jag förstår inte det tar emot så in i h...ete. Varje dag får jag tvinga mig dit, det är ju inte detta jag vill göra nu, det var ju inte där jag skulle vara. Jag räknar minuterna varje gång jag är där. Men vad gör man jo plikttrogen som man är kliver man upp, åker till jobbet och är trevlig och glad när man kommer dit för det mesta i alla fall hehehe. Trodde inte det skulle kännas så in i jobbigt. Men egentligen är det inte konstigt, man hade planerat så mycket annat man skulle göra och allt det omkullkastades på några sekunder. Hela framtiden förändrades i ett slag. Man ska leva i nuet men nånstans är det klart att man planerar och drömmer. Vore konstigt annars...

Ännu fler ljus...

Idag har vi köpt massa stickers att dekorera gravljus med till Alvin. Kan ni gissa vilka maken valde? Hihihi! Skalman får hänga med fortfarande. Denna gång blev det lite teman på ljusen bl a nallar, djungel och bilar. Så här fina blev de. Några stickers gör stor skillnad på dessa annars ganska tråkiga ljus. Man vill ju ha lite roliga ljus när det är till ett barn, eller kanske annars med faktiskt. Ett litet budskap eller en hälsning till en vuxen är ju också fint.

Ensam är inte stark?!

Just nu blir jag sjuk så fort man har något planerat! Skulle varit på student igår men det blev inget med det, blev istället liggandes hemma på soffan så maken fick gå själv. Typiskt! Är väl så att man är mer mottaglig för tillfället helt enkelt. Oj va jag kände mig ensam där jag låg på soffan och tyckte synd om mig själv. Märker att jag har lite svårt att vara själv lång tid. Många funderingar och tankar börjar då snurra i huvudet. Man har inget som distraherar när man är ensam. Klart att det är bra att tänka och fundera det är att bearbeta, men ibland blir det så mycket att man istället blir jätteledsen och det är inte alltid så käckt när man är själv. Fick en stor kram av maken när han kom, och det var efterlängtat med en gång var allt mycket lättare igen. Det kanske stämmer som man säger att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är hälften sorg. För sorg är lättare att leva med när man är två eller fler...

Alvins fantastiska mormor

Alvins fina mormor har varit på besök idag. Vi har plockat blommor och satt på Alvins grav, bl a liljekonvaljer som blommar så fint. Det var min mormors favoritblomma, därför plockade vi en bukett till henne också. Så nu står de där så vackert, en bukett till Alvin från hans mormor och en bukett till min mormor från mig. Alvins mormor säger, passa på och plocka buketter som naturen bjuder på. De är de allra finaste. Jag får nog hålla med om det, man har lagt ner lite extra tid och kärlek när man plockad naturbuketterna och vackert blir det! Vi har pratat mycket idag, bla om varför man blir ledsen när människor inte vågar prata med en, varför lägger man energi på det? Alvins kloka mormor sa då, lägg ingen energi på det som du upplever negativt. Ta istället åt dig av de som vågar fråga och prata, gläds åt det positiva i dem. Det är ju så sant av hundra människor kanske det är fem som du blir ledsen på, men varför minns man de fem bäst istället för de nittiofem som gör dig glad och positiv. Ja man funkar konstigt! Idag har jag bestämt mig för att försöka börja fokusera på det som jag mår bäst av och det är inte att lägga energi på sådant som jag ändå inte kan råda över. Man kan inte styra andra människor, men förhoppningsvis kan man på något sätt påverka människor att få upp ögonen och kanske tänka till en extra gång, att det inte är farligt att fråga, om de inte fixar det med mig idag så kanske de vågar i framtiden när någon annan behöver hjälp och behöver bli hörd. För det finns så många kloka människor därute som vågar och gör ett jättejobb bara genom att vara en medmänniska. Vår Alvin har trots att han inte ens andats utanför sin mammas mage påverkat så otroligt många människor. Han liv är lika värdefullt som någon annans liv. Denna lille pojke som gör så mycket för så många människor utan att de ens träffat honom utanför hans mammas mage, ta inget för givet, lev här och nu! Det är de små sakerna som gör skillnad. Ett vänligt ord, en varm kram, ett leende! Vad är egentligen viktigt för oss? Fåglarnas kvitter, solen som skiner, morgondaggen på gräset, platteven på väggen, eller fräckaste bilen? Vad klarar vi oss utan och vad måste vi ha? Själv är jag väldigt glad åt min tjockteve och min bil från -95. Men härligast är fåglarnas kvitter! De ger mig så mycket, varje år sliter de för sin föda, kämpar för att överleva, mata ungar, bygga bo och leva! Fritt svävar de omkring i luften och tar till vara på dagen, de lever här och nu! Sådan är min uppfattning! Så vill jag tro...

Funderar och funderar...

Just nu pratar vi och funderar mycket på framtiden och syskon till Alvin, om när det är rätt? När är det egentligen rätt, när känns det bra/ok? Från första början har vi hela tiden sagt att det är klart att Alvin ska få syskon. Vi har alltid tänkt oss fler än ett barn, och det hade vi såklart gjort även om Alvin funnits i livet. Alvin är en så självklar del av vårt liv att det känns ok att fundera kring detta. Ingen kan ersätta Alvin och det vill vi inte heller den tanken har aldrig slagit oss. Alvin är Alvin!!

Men när man funderar lite till så kommer tankarna kring hur det uppfattas av omgivningen. Man får så många olika bud från folk runt omkring när man pratar om hur man tänker, varför frågar man när man egentligen inte vill ha svar? Somliga uttrycker sig som så att det är väl bara att försöka på nytt så snabbt det går. Men då känns det fel, då känns det som man forcerar fram en ersättare på nåt sätt. Försöka på nytt innebär för oss ett syskon inte ett nytt försök för vi fick vår Alvin. Vårt försök lyckades och vi fick en superfin son! Andra säger vänta, vänta ett år sorg tar tid man måste sörja klart först... Men vi kommer inte sörja klart, det är inget man blir färdig med tänker vi, utan Alvin har vi med oss hela livet. Vill vi ha med oss hela livet, Alvin är för oss inget man gör klart.
Vad blir bättre av att vänta? Oro kommer finnas där när det än blir. Blir det lättre av att vänta? Blir det svårare av att vänta? Sen har vi de som säger var sak har sin tid? Vilken sak är vad och hur länge är den tiden?

Sen kommer samvetet vad vill Alvin att vi gör? Tycker han att han blir ersatt, vill han ha syskon och när? Här får vi definitivt inget svar utan får gå på känsla. Där känner vi att Alvin vill att vi gör det som känns bäst för oss Alvin inkluderad, självklart vill han ha syskon vi kan inte tänka oss det omvända. Han kommer alltid att vara deras storebror och vi kommer alltid att berätta om vår Alvin. Alvin vet hur älskad han är och vet att han är lika viktig som alla i vår familj. Han tar en lika stor plats! Alvin är självklar för oss.
Så vad har vi då kommit fram till? Självklart ska Alvin få syskon! När? Det får tiden utvisa! Den dagen det är dags kommer Alvin vara med och heja fram syskon, syskon som lever. För Alvin är alltid med, han är med i våra hjärtan!!

Varför tar jag så illa vid mig och blir ledsen?

Var ledsen när jag åkte hem från jobbet idag och jag vet att det är helt onödigt. Vi satt och pratade om min situation idag och att folk har svårt att möta mig första gången, det har jag full förståelse för. Folk vet inte vad de ska säga och det är helt okej. Men jag blir jätteglad när de vågar fråga och jag svarar så gott jag kan, och försöker berätta samma sak för alla så att de har hört allt från mig så långt det är möjligt. En svår situation men heja er som vågar. Sen finns det de som har jättesvårt och inte säger någonting och det är också helt okej, oftast är man rädd för sina egna känslor. Men det jag blir ledsen för är de som känner mig och som ser mig nästan varje dag på jobbet, som jag har funnits till för och lyssnat på många många gånger och som idag inte säger någonting. De jag räknat med, är svårast att acceptera tystnad från, det gör mig otroligt ledsen. Att komma fram till mig och säga att jag inte vet vad jag ska säga , är också att säga någonting, men att prata om allt annat än det uppenbara det som både du och jag tänker på, det är det som gör mig så ledsen. Att välja bort att prata med mig för att det är svårt att vara den som står mittemot mig köper jag inte. Vad är man rädd för? Vad är det värsta som kan hända? Ni kan inte göra någonting värre, för det värsta har redan hänt. Jag vet att det är personens egna känslor som sätter stopp, men om du visste hur mycket mer sårad jag blir av din tystnad än av dina ibland klumpiga frågor så skulle du våga. För jag kan idag ta felsägningar och oövertänkta uttalanden det är helt okej, det enda som händer då är på sin höjd att jag förklarar hur jag uppfattat det du sagt och hur jag tänker kring det du säger. Jag kommer inte gapa och skrika, och om tårarna rinner är det inte på grund av dig utan pga min saknad efter Alvin och över min framtid utan honom i mina armar.

Morsdag

Kom hem från jobbet, och fick se de fina rosorna från Alvin. Han hade dock haft stor hjälp av sin pappa för att kunna fixa blommor. Maken sa att de bara stod där och väntade. Fyra rosor skulle han ha en för Alvin, en för mig, en för hunden och en för sig. Vår lilla familj! Det fanns bara dessa fyra rosor kvar så det var nog meningen att de var till oss. Otroligt fina! Läste det fina kortet å fick tårar i ögonen. Vi åkte upp till Alvins grav och tackade för de fina rosorna, tittade till Alvins blommor och gav dem vatten, sen åkte vi ut och åt morsdagsmiddag. Lax blev det mmmm! Efter middagen åt vi glass och tog oss åter ett besök hos Alvin. Idag var det mycket folk på kyrkogården så klart eftersom det var morsdag. Dock många i en annan generation än oss, i princip alla. De var där med blommor till sina mammor...