v 22+0

Ännu en torsdag och ännu en vecka gjord. Underbart!! Det börjar bli riktigt livat i magen, full fart emellanåt. Ja det är så skönt. Vi har börjat att småkika på barnvagn också. Lutar åt en Brio igen, det hade vi en till Alvin men den lämnades tillbaks. Min mamma och moster hjälpte oss att lämna tillbaks den innan vi kom hem från förlossningen, det blev alldeles för svårt att se den stå där och vänta på någon som inte fick följa med oss hem. Kunde ibland i efterhand tycka att det var synd då den var så fin i olika färger marinblå, mellanblå och beige. Men jag vet att det hade varit jobbigt att se den här hemma, så det var helt rätt beslut. Nu har det blivit makens uppgift att fixa vagn denna gång, vi funderar mycket på det där om vi vågar köpa vagnen innan Pyret är här eller om maken får fara omkring och fixa med det när Pyret är född och allt har gått bra... Det ska det göra denna gång, oftast vågar jag tro att det faktiskt kommer göra det. Har vågat köpa några plagg till Pyret också, är så glad för att jag vågar för många gånger drar jag mig ur i sista stund och hoppar över det. Men tittar det gör jag jättemycket. Sen har vi många plagg som Pyret får ärva av storebror Alvin. För så hade det varit om Alvin var här också. Så det känns bara skönt och inget konstigt. Vi hade ju allt fixat till Alvin så det är egentligen bara vagn som behöver inhandlas för babyskyddet får vi låna av vänner. Säng, skötbort och badbalja och alla småprytslar har vi redan här hemma. Det är undanstoppat sen Alvin föddes. Många saker står i klädkammaren på hyllor och annat är nedpackat i lådor. Vi bara väntar på att ta fram det och ställa iordning tills vi kommer hem med Pyret. Många undrar om vi vågar plocka fram det innan Pyret är född och det kan jag inte svara på idag, jag vet faktiskt inte hur vi känner längre fram. Jag hoppas att vi vågar. Att vi vågar gå igenom alla saker och förbereda oss som många andra föräldrar gör. Med Alvin var allt tvättat, struket och desinficerat. Allt stod framme och bara väntade på lillkillen. Sängen var dock inte bäddad och inte heller vagnen. Men annars var allt klart. Det blev en jätteterapi för oss att plocka undan allt och sörja med det. Det var otroligt viktigt att få ta i grejorna och lägga undan dem, skruva isär sängen, lämna tillbaks babyskyddet osv. Många saker ligger fortfarande i garderoben och byrån. Det brydde vi oss aldrig om att packa ned i lådor utan det fick hänga kvar på små galgar. Det har också varit terapi att dra fingrarna över Alvins kläder, att bara stå där och titta och gråta en stund...