En lååång väg att gå men kanske är vi en bit på väg?!?!? |
söndag 8 augusti 2010
Känner mig ovanligt lugn...
Jag vet inte, men de sista dagarna har jag bara känt ett stort lugn, nästan som en lycka. Men hur kan jag gå runt och känna så här. Det känns som att jag mår bra, jo jag mår bra. Just nu är allt bara bra. Hur kan jag ha dessa känslor när inte Alvin finns här, har jag rätt att känna så här? Jo men det måste väl vara så att jag faktiskt har rätt till det. Alvin vill väl inte att jag ska vara olycklig och ledsen jämt, nej han måste ju tycka om när hans mamma mår bra och är glad och lugn om så bara för ett par dagar. Han vet, det vill jag tro att han gör att han är oerhört älskad och på samma sätt oerhört saknad. Kärleken är inte svår att leva med, det är saknaden som är svår. Vissa dagar är näst intill outhärdligt. Men idag, idag så mår jag bra. Idag har varit en bra dag, idag har jag skrattat och busat. Idag ska jag njuta av denna dag. Idag kan jag le åt mina minnen av dig Alvin. Idag kan jag faktiskt det. Hur det känns framöver kan vi nog alla räkna ut det är fram och tillbaka. Men ibland känns det som att det faktiskt inte svajar riktigt lika hysteriskt. Ibland känns det t o m bra. Tack för en bra dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar