Det är kärleken som räknas, och kärleken är gränslös!

Såg ett program på teve som fick mig att tänka och fundera. En kvinna berättade om sin son som dog när han var 4 år ung. Hon berättade att hon inte tänker på det hon förlorat utan det hon blivit välsignad med ungefär så. (always blessing never losses)
För mig kändes det så fint för så försöker vi också tänka, Alvin valde oss, och har han valt oss till detta så ska vi också göra vårt bästa av allt. Vi tänker på Alvin med kärlek. Vi tänker inte på Alvin som något vi förlorat. Vi har inte förlorat Alvin, vi har fått Alvin. Vi kan inte se och ta på honom, men han är fortfarande vår älskade son. Det är något som han alltid kommer att vara. Alvin är aldrig längre bort än tanken. Alvin är vår, han var inte vår, han är vår och kommer alltid att så vara. Alvin bär vi med oss varje dag, han håller till där i våra hjärtan...