Ångest

Usch, sitter här och har världens ångest över jobbet. Usch usch... Men jag vill ju inte annat än att det ska bli bättre och då måste vissa saker genomlidas, tyvärr!! Nu struntar vi i det. Idag är jag ledig och försöker njuta av dagen. Vill hitta på något men idag är det jäkligt trögt. Hänger framför teven och kommer mig inte för någonting. Längtar efter maken min. Men snart är han hemma tur det!!! Älskar dig!

Hos Alvin

Måste bara säga att hos Alvin ser det jättefint ut. Inget gräs överallt utan ordning. Ljuset brinner och vi blir glada när vi kommer upp och ser att det fungerar så bra igen. Tack för att vi får gå till en grav och inte behöver vara rädda för hur det ser ut när vi kommer dit. Det är så viktigt! Vi älskar dig Alvin, i våra hjärtan lever du! Vi minns dig! Alltid!

Helt plötsligt går det upp ett ljus...

Har märkt att i perioder är det rätt tungt och svårt. Man blir lätt ledsen och får kämpa extra mycket. Pratade med min moster i telefonen och hon frågar hade du din mens eller??? Jag blir helt tyst, ja visst hade jag det. Ja men då är det väl inte konstigt, hormoner spökar och man är inte i samma balans svarar hon mig då. Det är ju nästan så att man skäms men den tanken hade inte överhuvudtaget slagit mig. Jag började räkna bakåt och ja visst förra månaden lika dant. Nollkoll kan man säga. Var tvungen att fråga min man för jag har aldrig tänkt på det innan Alvin föddes heller och han svarar, ja men det vet du väl att du var extra grinig och sur då. Hahaha ska man skratta eller gråta. Nu säger jag inte att allt är jättelätt andra dagar, men bara att man dalar ner extra långt vissa perioder i månaden och nu ser det ut som att jag fått ett svar i alla fall. Skönt det. ;)

Massage och veterinär besök

Idag har jag varit på massage, så skönt men aj vad ont det gjorde. Idag fanns det mycket att massera på. Båda axlar, nacke och ländrygg. Går och spänner mig något otroligt just nu. Fick världens huvudvärk efteråt idag så det fanns som sagt en hel del att jobba med.
Sen fortsätter följetången med alla dessa veterinär besök. Ny diet och nya mediciner står på agendan nu för vovven. Vågar knappt säga längre att nu får vi hålla tummarna för att det ska bli bra. Men det får vi naturligtvis göra nu. Idag har jag varit ledig från jobbet och jag kan inte ens säga hur skönt det har varit. Men imorgon är det på det igen, fast då ska jag jobba med en härlig kollega, vilket glädjer mig.

Samtal med kyrkogårdsvaktmästaren

Min man ringde till kyrkogårdsvaktmästaren idag och berättade hur det såg ut hos Alvin igår. Att vi blev väldigt ledsna över att se det. Lite gräs kan man förstå att det blir men när allt är täckt av gräs, ja så ska det inte vara. Han förstod precis och han visste vilken grav vi menade då vi berättade att vi har vita stenar där. Han var ledsen över det som inträffat och förklarade att det absolut inte ska vara så. Han skulle prata med den eller dem som kantklippt runt gravarna. För det ska inte behöva hända igen. Känns skönt att ha sagt till, de kommer säkert tänka efter lite innan och vara försiktigare nästa gång.

Blev så ledsen...

När vi kom upp till Alvin nu ikväll, såg det helt förfärligt ut. Som om man inte redan kämpar för att resa sig. Då behöver vi inte detta också. Jag blev så ledsen. De hade kant klippt runt gravarna under dagen och alla Alvins saker hans nalle, hans lilla turkosa hjärta, hans hjärta från mormor, saknar dig stenen och hans lille bil, allt var helt täckt med massa gräsklipp. Alvins vita stenar syntes knappt för allt gräs som låg över dem. Dessutom hade de kört emot Alvins lykta så att det hade skvätt massa smält stearin på insidan av glaset, och så hade ljuset slocknat pga detta. Det var det första vi såg, hans ljus lyser inte vad konstigt. Vi fick plockat bort det värsta av gräset sen fick vi skurat alla hans saker. Lyktan var svårast att få ren igen men mannen fick den att se ut som ny. Det var inte lätt att få bort allt gräs från stenarna heller men vi hällde på en massa vatten för att det mesta åtminstone skulle rinna av från dem, och visst såg det ok ut när vi gick därifrån. Jag kan förstå att det inte betyder nånting för den som går där och klipper, bara ännu en grav i mängden. Men för mig rasar allt samman och jag blir helt förstörd och nästan otröstlig min man blir istället arg och ledsen. För mig är det viktigt att det är fint hos Alvin lika viktigt är det för min man. Dessutom vet vi att man kan klippa utan att blåsa in allt på graven, för det har de lyckats fin fint med hela sommaren. Jag kan förstå att olyckor händer men då kan man väl åtminstone försöka rätta till efter sig. Varför inte bara ha spolat av sakerna åtminstone eller tänt ljuset igen. Ljuset som för oss är otroligt viktigt att det lyser. För oss kändes det som att man inte respekterar graven, som att man bara har skitit i att det blev som det blev. Man kanske inte ens har reflekterat över vad som hände. Men för oss känns det som ett knytnävsslag i magen, för där under allt gräs, där vill vi att det ska vara fint för vår son, vår Alvin!

Tunga dagar...

Just nu är det skitjobbigt, och tårar rinner mest hela tiden. Frågar någon hur man mår och hur det går, kommer tårarna bara. Men vad gör det? Det är ju bara vatten och jag har nog ändå snart fyllt en mindre bassäng. Tänker mycket och oroar mig ännu mer just nu, men jag vet inte hur jag ska göra för att tänka mindre och oroa mig mindre. Tankar far omkring till det jag inte kan kontrollera och ockuperar min hjärna 24 timmar om dygnet. Jag har ingen kontroll på framtiden, men vem har det? Jag känner inte igen mig själv, jag är inte den jag var. Jag är någon annan, med andra tankar, funderingar och värderingar. Jag är inte som innan, jag fungerar inte som tidigare. Vissa saker vill jag ska återgå till något normalt, något som är som det var. Något jag kan känna igen. För just nu gör sådant mig så orolig. Kroppen är inte i samma balans som tidigare, när blir den det? När vet jag vad som är normalt och inget att vara orolig över. Säg mig den som vet?!! Det finns ett före och ett efter och de är så olika. Vilken är jag?!?!

Jag undrar...

Vad gör man med en överhettad hjärna?

Min syster är hemma!!!

Nu har syrran kommit hem igen, skönt att hon är hemma. Fy vad jag har längtat efter henne. Mer än hon nånsin kan föreställa sig. Jag och mamma och syrrans sambo mötte upp henne på flygplatsen. Hon har varit i Nepal och arbetat som volontär. Så spännande, längtar efter att få se alla bilder. Ikväll har vi grillat med dem och suttit och pratat.

Nu ska jag strax sova för att vovven håller oss vakna på nätterna just nu. Missnöjd i sin tratt och han har lite jobbigt efter operationen. Gör ont i hjärtat när han inte är sig själv, ja man blir riktigt ledsen då. Han är ju vår lille pys. Han har hjälpt oss så mycket, fast han det inte förstår. Han finns där full med villkorslös kärlek. Med en blöt nos och puffar på oss. Nu när han mår dåligt påminns man om att livet är skört och jag är jätterädd att något ska hända honom. Det gör ont i hjärtat. Bara du blir bra snart lillhjärtat.

Tänker mycket på dig Alvin, älskar dig och saknar dig så. Vårt hjärta...

Trött vovve...

Idag har den lille pysen opererats då vi inte fick bukt på infektionen. Riktigt elaka bakterier hade han råkat ut för stackarn. Han är helt slut nu och ligger och sover som en stock. Måtte han nu bara bli bra. Vi fick åka och hämta honom tidigare än tänkt då han bestämt sig för att här ville han inte stanna en minut till. När vi kom ignorerade han oss totalt och gick rätt ut genom dörrarna som stod öppna. Det var rätt tydligt att han inte ville vara kvar en minut till. Nu ligger han och sover, groggy och trött är bara förnamnet... och tratten den är han jätteirriterad på. Slår i den och fastnar överallt. Ja han är inte så värst lycklig just nu. Lille pys!

Alvin 5 månader

Nu har det gått fem månader sedan du föddes lillfisen. Tänk vad tiden går fort! 5 omtumlande månader med stormande känslor, tårar, skratt, saknad och all kärlek vi har till dig, åh, du är det största! Vi älskar dig! Snart åker vi upp till dig och din grav, men du är lika mycket med oss hemma. Du är alltid med i hjärtat...

Det är kärleken som räknas, och kärleken är gränslös!

Såg ett program på teve som fick mig att tänka och fundera. En kvinna berättade om sin son som dog när han var 4 år ung. Hon berättade att hon inte tänker på det hon förlorat utan det hon blivit välsignad med ungefär så. (always blessing never losses)
För mig kändes det så fint för så försöker vi också tänka, Alvin valde oss, och har han valt oss till detta så ska vi också göra vårt bästa av allt. Vi tänker på Alvin med kärlek. Vi tänker inte på Alvin som något vi förlorat. Vi har inte förlorat Alvin, vi har fått Alvin. Vi kan inte se och ta på honom, men han är fortfarande vår älskade son. Det är något som han alltid kommer att vara. Alvin är aldrig längre bort än tanken. Alvin är vår, han var inte vår, han är vår och kommer alltid att så vara. Alvin bär vi med oss varje dag, han håller till där i våra hjärtan...

Vi har en fantastisk granne...

Jag måste berätta lite om vår granne. Han är en otroligt hjälpsam man som alltid ställer upp och hjälper till om han bara kan. Han passar hunden vår om det behövs och vi kan alltid fråga honom om det är något problem med hunden, då han har kennel själv är han mycket van vid det mesta när det gäller hundar. En stor trygghet för oss och vår osäkerhet och orolighet när det gäller vår hund. Ja vår enda hund och kanske är vi lite extra oroliga och försiktiga för vovven är bland det viktigaste vi har, som för de flesta hundälskare och hundägare. Idag frågade vi honom om han kunde hjälpa oss att passa vår hund nästa vecka när vi båda arbetar. Som alltid svarar han ja, självklart gör jag det. Bara jag är hemma så är det inga problem. Ja han är så hjälpsam. För en stund sen kom han förbi med smörgåstårta till oss som han varit och köpt, för att han ville bjuda oss på lunch. Själv skulle han inget ha utan han tyckte bara att vi skulle få den. Han bjuder oss på smörgåstårta när det är han som alltid ställer upp och hjälper oss. Jag finner inte ord. Vad kan man säga. Han är otrolig! Bättre granne får man leta efter...

Vilken dag...

I dag på eftermiddagen ringde maken mig till jobbet, han är på väg till veterinären med vovven. Vovven är slö och konstig och orkar inte stå upp. Slängde mig i bilen och åkte iväg för att möta upp dem hos veterinären. Hela vägen dit tänkte jag nej nej nej inte det här också. Inget får hända med lillpysen också. Ja jag var nästan helt förstörd när jag kom fram, den bilresan har aldrig varit så långsam som idag tror jag. Kommer fram till dem och vovven ligger med dropp. Allt för att rena blodet från antibiotikan som han fått en allergisk reaktion av det är vad de i dagsläget tror. När jag kommer in i rummet möts jag av en blick från lillpysen, och det ögonblicket glömmer jag aldrig. Han blev så totalt lycklig när jag kom in till honom. Trots att han var så trött piggnade han till och kröp upp i min famn. Jag tror han tänkte nu är matte äntligen här, ta mig härifrån för här sticker de nålar i mig och utsätter mig för massa obehag :)... Vilken lättnad, han fick ligga med dropp några timmar och blev snabbt bättre. Så fort någon klev in genom dörren till rummet vi befann oss i började han darra som ett asplöv, vad ska hända nu usch usch. Ja han som var så otroligt kool första gångerna vi var där, kommer väl aldrig kliva in lugnt och sansat till en veterinär igen. Vilken följetång detta har blivit, och med stor sannolikhet fortsätter den...På tisdag ska vi tillbaks.

Första arbetsdagen gjord...

...och det gick bra. Idag var det möte och på eftermiddagen, middag och promenad. Trevligt att träffa alla igen efter sommaren. Många frågade hur sommaren hade varit, men jag vet inte om de frågade av artighet eller om de faktiskt ville veta, men jag tror att de faktiskt ville veta hur det går för oss. Det kändes som så i alla fall. Skönt att de vågar fråga. Ibland är det svårt att vara beredd på vilka frågor som kan komma, man vet ju faktiskt inte om vart samtalet leder innan, fast det gör man väl aldrig egentligen. Men ibland är man helt oförberedd på frågor och vet inte hur man själv reagerar. Vilket svammel, vet inte vad jag försöker förklara egentligen men, frågor är bra tror jag. Att få berätta är skönt och hjälper i bearbetningen tycker jag. Någonstans är det väl det jag försöker säga bland svamlet helt enkelt...

Varit hos pappa

Pappas födelsedag idag så då tog vi oss ett besök dit. Fika, grillning och glass. Fick även spanat in hur det går för syrran och hennes sambo med deras hus. Med beröm godkänt.
Imorgon ska man tillbaks till jobbet igen, fy jag vet inte hur jag känner för det. Har inget val, så jag får helt enkelt göra det bästa av situationen. Man måste helt enkelt någonstans acceptera att det inte blev som tänkt. Jag kan inte gå runt och vara bitter över att behöva gå till jobbet. Det blir det inte lättare av. Så imorgon ska jag koppla på positiva tankar och en fin inställning. Tycker mycket om mitt jobb i vanliga fall. Men i ovanliga fall som detta är det svårare att acceptera att allt inte blev som det var tänkt. Jag vet att det kommer bli bra! Känns skönt att bara få skriva av sig det här, nu känns det lite bättre igen. Trots allt har jag i många fall ett roligt arbete. Med många goa kollegor.

Besök, krattning och Baksmälla

Idag har vi haft fint besök av en vän och delar av hennes familj. Mysigt! Korvgrillning och prat! Alltid trevligt med besök. Det blir man glad av :) Innan de kom lyckades maken min få klippt det meter höga gräset. Inga regnskurar idag som kunde förstöra hans planer. Så när de åkt hem blev det till å kratta. Men idag slapp jag undan trots att jag vet hur lyckliga hönseflickorna blir :) Är rejält öm i magen idag så därför blev det lungt för mig. Mindre kul med det mag onda dock. Jag får slappa inne istället inte helt fel. Ikväll har vi sett på en så rolig film, om man gillar lite halvsjuka komedier så fick i alla fall vi oss ett rejält skratt. Baksmällan heter den! Klart sevärd! Sjukt kul! Hahaha

Minnen

http://alvinsljus.blogspot.com/ Kika in om ni vill. Finns många sidor att tända ljus och minnas våra nära och kära. Nu har jag gjort en egen sida för Alvin. Här kan vi tillsammans minnas och skriva några ord när vi känner för det.

I 10 år har vi hängt ihop :)

Idag är det 10 år sedan jag och maken träffades efter en blöt kväll på Kalaset ;). Detta skulle vi idag fira. Inget jätteavancerat men i alla fall middag och bio. Det blev inte riktigt som planerat kan man säga. Klockan 6 i morse vaknade jag och hade extremt ont i magen igen...
Vovven skulle till veterinären vid nio då han fortfarande inte är bra. Maken fick åka iväg med hunden, som nu ska äta ännu mer mediciner, infektionen vill inte ge med sig. Veterinären frågade då maken om det hade hänt något speciellt i familjen på sista tiden eftersom han plötsligt fått dessa infektioner. Maken berättade då vad som hänt och att varken vi eller vovven varit oss själva på ett tag men att i alla fall hunden börjar återgå till det normala. Veterinären blev alldeles tyst och berättade då att hennes väninna varit med om något liknande i Maj i år. Hon beklagade och berättade att det kan vara det som startat igång allt för honom. Allt blev så totalt annorlunda för honom i och med Alvins födelse och död. Vore mer konstig om han inte hade påverkats av situationen. Så nu får vi än en gång hålla tummarna för lillpysen.
Sotaren kom hit och sotade skorstenen vid elva därefter skulle vi åka iväg. Istället blev det till vårdcentralen med mig. Hade sjukt ont när jag kom in. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Mera prover och frågetecken. Man misstänkte återigen blindtarmen men efter ett par timmar på VC släppte det plötsligt och jag är nu bara öm i magen precis som sist. Vad det är vet vi inte, men kanske någon slags förstoppning lutar det åt hehehe. Trevligt värre så nu hoppas vi att det var sista gången med det också. Har varit total slut idag, så ikväll blir det istället film Valentineś Day. Hoppas nu bara att den är riktigt bra och mysig. Höjdar skådisar verkar det vara gott om i alla fall så hoppas hoppas...

Känner mig ovanligt lugn...

Jag vet inte, men de sista dagarna har jag bara känt ett stort lugn, nästan som en lycka. Men hur kan jag gå runt och känna så här. Det känns som att jag mår bra, jo jag mår bra. Just nu är allt bara bra. Hur kan jag ha dessa känslor när inte Alvin finns här, har jag rätt att känna så här? Jo men det måste väl vara så att jag faktiskt har rätt till det. Alvin vill väl inte att jag ska vara olycklig och ledsen jämt, nej han måste ju tycka om när hans mamma mår bra och är glad och lugn om så bara för ett par dagar. Han vet, det vill jag tro att han gör att han är oerhört älskad och på samma sätt oerhört saknad. Kärleken är inte svår att leva med, det är saknaden som är svår. Vissa dagar är näst intill outhärdligt. Men idag, idag så mår jag bra. Idag har varit en bra dag, idag har jag skrattat och busat. Idag ska jag njuta av denna dag. Idag kan jag le åt mina minnen av dig Alvin. Idag kan jag faktiskt det. Hur det känns framöver kan vi nog alla räkna ut det är fram och tillbaka. Men ibland känns det som att det faktiskt inte svajar riktigt lika hysteriskt. Ibland känns det t o m bra. Tack för en bra dag!

En lååång väg att gå men kanske är vi en bit på väg?!?!?

Fina ord!

Nu har jag äntligen kommit på mitt nästa pysselprojekt! Ska bli en tavla med ett fint ordspråk. Vill ha en tavla istället för väggord att klistra på väggen. För tavlan kan man flytta omkring, använda om och om igen och ta bort om man tröttnat ett tag, för att så småningom hänga åter på väggen! Hahaha nu blev det rörigt men ni fattar nog min tanke i alla fall. Återkommer när den är klar med bild! Så texten hålls hemlig fram tills dess :)... Jag kan ju hinna ändra mig man vet aldrig hahaha!

Idag ska här röjas både på Alvins grav och här hemma på både utsidan och insidan. Allt är lite försummat sen vi flängt omkring över vårt avlånga land. Så det ska bli skönt att röja lite. Alvins farmor har varit gravpysslare medan vi varit borta, och har skött det exemplariskt Tack Tack! Men blommorna behöver få lite ny jord och näring så det ska fixas nu. Så att de ser lite gladare ut igen! Nä nu får jag sätta fart!

Jag och Alvin fick varsin present...

Maken min hittade två små stenar på semestern som han köpte till oss. En till mig och en till Alvin. Visst är de bara så fina. Alvins sten ligger nu fint placerad vid kortet på Alvin som står på makens sänghylla. Min sten står på min sänghylla precis där den hör hemma. Ser precis ut som en miniatyr klippa. Skönt att få vara någons klippa, för även du är min klippa och jag älskar dig. Tillsammans är vi bäst. Även om jag inte alltid känner mig som en klippa är det skönt att få höra det!

Till Alvin från Pappa

Till mig från min älskling

Jag fann min stjärna...

Som jag har letat, jag bestämde mig för ett bra tag sen att jag ville ha en liten stjärna i guld runt halsen tillsammans med en stav, siffra eller bokstav med Alvins namn på. Ja det har sannerligen inte varit en lätt uppgift, hjärtan finns i alla dess former i guld men stjärnor har jag knappt hittat och har jag gjort det är den inte alls som jag tänkt mig den. Så jag tänkte att det blir väl till att träffa en guldsmed och få en tillverkad i stället. Men en dag på semestern i Dalarna gick vi in i en smyckes affär av en slump och där hängde den. Exakt i rätt storlek och format precis som jag tänkt mig den. Blev så lycklig. Nu ska jag bara bestämma mig för vad jag ska ha till den lilla stjärnan. Stjärnan är för dig Alvin för du är vår stjärna på himlen.

Alvin stjärnan

Semestrat i ORSA

Vi har haft så super skönt på semestern. Hunnit med massor. Orsayran, Björnparken, Classic car week i Rättvik, shopping, hantverk och mycket mer. Bland annat fick vi se alla dessa snyggingar i Björnparken. Faktiskt en jättefin park, vet inte riktigt vad man ska säga om vilda djur i hägn egentligen, men de verkar i alla fall trivas gott och ha stort utrymme.

Vankas det käk snart kanske???

Livet är inte så dumt, när man får svalka sig litegrann...

Hmmm ser blött ut det där...

Trivs med livet!

Under orsayran fick vi se massa människor som gick ut på gator och torg för att spela tillsammans i olika konstellationer. Så roligt. Kända och mindre kända talanger som stod på olika platser runt om i Orsa centrum för att spela och ha kul tillsammans.

Under yran i orsa

Yran i Orsa

OrsaYran

Bilar i rättvik! Ja vad kan man säga mer än att så många fantastiska bilar. Vilket jobb folk lagt ner! Här kommer några få exemplar.

Flytt och resa för mina syskon

Idag har vi varit flytt gubbar åt brorsan och hans familj, nu är vi lite sega och trötta! Men det ska nog bli bra, bra lägenhet behöver lite småfix men så är det alltid! Mysigt område så jag hoppas att de kommer att trivas fint!
Syrran min är på väg till Nepal/Katmandu och har kommit fram nu. Vi håller alla tummar för att hon ska få en bra resa, och att allt flyter på som det ska. Hennes sambo håller oss uppdaterade tur det! Man blir ju lätt lite nervös :) Hon ska arbeta som volontär, hjälpa till att renovera en skola bland annat. Riktigt spännande.
Själva ska vi försöka varva ner nu några dagar innan det är dags för arbete igen usch och fy! Nu ska vi bara försöka hitta en blomma att ställa hos Alvin inte lätt på en söndag kväll men vi gör ett försök!
Syrrans hund är här och busar med vår vovve, skönt att de har varandra och leker så bra! Så har det inte alltid varit, men nu funkar det fint.
Nä känns inte som jag har så mycket vettigt att säga idag! Livet är som det är. Jag saknar dig Alvin! Varje dag!
Förresten appråpå ingenting egentligen men jag kom och tänka på en sak, SIGGE lille charmtroll du glömde din nappflaska! Så nu förväntar vi oss besök igen :0) Alltid mysigt när ni kommer :0) Kramar