Ny dag!

Idag har vi haft besök av Malvas mormor. På schemat stod långpromenad och att sy dregglisar till Malva. Allt hann vi med. Det blir ju mycket Malva prat här på bloggen, vilket ni får stå ut med :) Igår var vi på massage igen, denna gången var det massage av magen som stod på schemat. Riktigt roligt igen. Efteråt stannade jag kvar en stund för Malva sov så gott i min famn. Satt och småpratade med en tjej och hon frågade om det var mitt första barn. Jag vet att många tycker det är jobbigt när de får höra svaret men jag kan inte svara ja på den frågan. Jag kan inte, för det skulle vara som att förneka Alvin och det finns inte. Så försiktigt säger jag nej, Malva har en storebror i himlen. Berättar lite försiktigt att han var dödfödd. Jag berättar lite kortfattat vad som hände... Herregud säger tjejen jag blir helt tagen. Vi småpratar lite vidare om Alvin och om hennes familj. Det var skönt att få berätta lite om Alvin och jag tror inte jag skrämde iväg henne i alla fall. Jag tänker ju på Alvin varje dag fortfarande. Än har ingen dag passerat utan att jag tänkt på honom. Det gör fortfarande ont i hjärtat och emellanåt blir jag riktigt ledsen. Även om mycket av fokuset på Alvin här i bloggen minskat och att behovet att skriva om honom varje dag också minskat, betyder ju inte att saknaden försvunnit, jag bär med mig Alvin i hjärtat varje dag och det kommer jag göra hela livet. Jag blir ledsen när jag tänker på det vi inte fick med Alvin. Allt det som vi upplever med Malva nu. Jag tänker mycket på det som inte blev. Jag tänker på Alvin med kärlek och stolthet men saknaden finns naturligtvis där...