Dagarna går...

Sitter och funderar på vad vi gjort i helgen och jag kommer inte på någonting. Ja hmm nej tomt och blankt. Nej vi gjorde nog inget speciellt! Dagarna går och vardagen är ett faktum. Rutinerna fungerar okej. Lilltjejen sover mest i famnen, så fort jag lägger henne ifrån mig vaknar hon, så på dagarna hinner jag inte mycket. Just nu får jag t o m äta med Malva på armen, och då är det micrad mat som gäller nåt annat finns det ingen tid till. När jag satt i soffan idag konstaterade jag att sedan Malva föddes har hon och jag varit ifrån varandra totalt kanske två timmar mer är det inte. Man har liksom smält samman till en enhet :) På gott och ont naturligtvis. Malva är så van vid mig att det blir svårt för andra att trösta, vi har funnit vårt sätt som fungerar bäst för oss. Medan andra letar efter sina sätt. Men det är ganska naturligt att det blir så antar jag, för det är ju vi hela dagarna. Idag tänkte jag på just det att när maken kommer hem borde jag och vovven försöka gå en promenad bara jag och vovven medan Malva och maken har lite tid för sig själva. Jag tror det skulle vara nyttigt för alla parter. Jag får en timma för mig själv och vovven förstås. Maken får egen tid med Malva. Jag får frisk luft och får röra på mig. Vovven bli lycklig! Winwinwinwin för oss alla :)