Ny vecka med Pyret!
Idag har mamman svarat på en undersökning om spädbarnsdöd i magen. Massa frågor att svara på och nu sitter jag här med en olustig känsla i kroppen. Vill ju gärna vara med och bidra för forskningssyfte. Men det drar ju fram så mycket känslor kring Alvin och varför han dog. Man skulle svara på allt om Alvins rörelse mönster i magen, hur man sov på nätterna, hur man tränade... Ja allt möjligt man gjorde under graviditetet. Med Alvin var allt precis som det skulle, jag märkte inga förändringar i hans rörelse mönster utan vi hade mer eller mindre en rutin ihop jag och Alvin på hur sparkarna såg ut under ett dygn. Precis som jag och Pyret har idag, förrutom att jag är extremt uppmärksam på Pyret mer eller mindre hela dagarna, jag vet hur jag ska få gensvar av Pyret osv. Med Alvin förändrades allt sista dygnet då jag var sjuk i vinterkräksjukan, under det dygnet har jag ingen som helst koll, då jag var fullt upptagen med att ta hand om mig själv, vilket jag nästan inte heller kunde utan maken fick ta hand om mig mer eller mindre. Under det dygnet hände det ofattbara, och det fanns inga möjligheter för mig att överhuvudtaget märka några förändringar i rörelserna från Alvin. Jag kunde inte göra någonting och jag märkte ingenting... Jag var fullt upptagen med att kräkas helt enkelt. I graviditeten med Pyret är jag livrädd att jag ska bli sjuk så att jag inte kan ha kontroll på Pyret av olika anledningar. Denna känsla blev så stark idag. Känslan av maktlöshet. Att inget kunna göra. För med Alvin kunde jag ingenting göra. Jag kunde inte veta. Med Alvin åkte vi in till förlossningen med tron att vi skulle åka därifrån med ett levande barn, helt oförberedda på motsatsen. Totalt ovetandes! Världen vändes upp och ner fullständigt för oss.
Pyret ska vi ha med oss hem, och allt ska ha gått bra för hela familjen. En livslevandes, frisk, fin och kry bebis ska följa med oss hem. Något annat finns inte. Motsatsen finns inte! Så är det bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar