Idag träffade jag på en granne jag inte pratat med sen Alvin föddes, jag har varit lite nervös för att träffa henne konstigt nog, men idag kändes det bara bra att fått prata en stund. Hon hade så mycket frågor, och sa -jag visste ju knappt att ni skulle ha barn, nej svarade jag det förstår jaj, jag var ju mest inne hela vintern. Denna granne brukar jag prata med mest på sommaren för då är man ute på ett annat sätt och jag är mycket ledig då. Hon sa -jag och barnen blev så ledsna när vi hörde vad som hänt. Vi pratade en bra stund och det kändes skönt. Hon hade förstått av vi haft mycket folk runt omkring oss hela tiden och att det måste vara skönt. Hon berättade att när hon behöver hjälp är det svårare, som ensamstående utan föräldrar i livet, men man gör så gott man kan.
Jag berättade om det senaste halvåret med Alvin och att vi har gjort precis allt vi kunnat göra för Alvin. Varpå hon svarar -det visste jag att du skulle göra. Att du kommer göra allt för detta lille barn villkorslöst i alla fall...
Kändes skönt att få höra, även om vi vet att vi gjort allt och lite till för vår fine Ängel. Vår Alvin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar