Konstigt

Jag har ältat en sak rätt länge nu, som inte är mitt problem att älta. Ändå gör jag det. Vet inte varför men jag kan inte släppa det och jag förstår inte varför saker och ting bara får rinna ut i sanden. Varför tar man inte tag i problem och löser det istället. Är det rädsla för att såra, bryr man sig inte. Man har blivit sårad och bryr sig nog väldigt mycket egentligen. Eller är man som så att man bara kan rycka på axlarna så är det bra med det. Själv är jag inte sån, jag försöker att ta tag i saker med en gång för att få det ur världen. Sån är jag och jag måste helt enkelt acceptera att vi alla gör olika. Jag vet av erfarenhet att för mig är det bäst att ta tag i saker med en gång för allt kommer upp till ytan förr eller senare. Något händer som gör att det letar sig upp. Besvikelse, ilska och ledsamheter som man trott man glömt eller gömt undan för alltid har en tendens att hitta fram. Då blir det så mycket svårare att bära på. Tyngden blir större och man hanterar det inte lika väl då. Småsaker kan tillsammans bli likt en katastrof. Saker som i ett sammanhang med annat blir gigantiska. Vi människor är helt klart ett konstigt släkte. Vi är olika och vi gör olika det är väl det som gör oss spännande och intressanta. Detta behövde jag få ur mig, jag ska försöka att släppa detta nu. Vissa saker ska inte ältas, definitivt inte av mig då jag inte är inblandad. Vissa saker ska skickas vidare och ska inte ta plats i min hjärna för det är inte rätt hjärna att fylla. Jag måste sluta att försöka ta ansvar för andras problem och bekymmer. För helt klart är att andra anser och tycker inte att det är ett bekymmer för dem så varför ska jag tycka det? Jag måste sluta att springa ärenden åt andra. Andra människor får ta ansvar för sitt, så tar jag ansvar för mitt. Så ska det vara. Vi är olika och vi tycker olika, jag vill inte dras in i saker som inte är mina att bära. Så länge andras bekymmer inte orsakar bekymmer för mig så är det inte min sak att ta hand om dem. Av naturen har jag alltid varit bra på att ta åt mig andras problem och försökt hjälpa till att lösa dem. Men det är inte mina problem att lösa. Ska jag finnas till hjälp ska jag finnas där för att lyssna utan att fråga och ifrågasätta och springa andras ärenden. Jag tar ansvar för mig! Puh ut med det!!!