Gammelfarmor

I förmiddags kom min pappa och hämtade mig och Malva. Vi tog oss en utflykt för att hälsa på min farmor. Min farmor är gammal och glömsk men världens bästa farmor. Väl framme hos farmor fick vi förklara några gånger vilka vi var. Jag sa till min farmor att du vet jag är den där med det röda håret. Då log och skrattade hon lite åt mig sen sa hon mitt namn. Ibland är det bra att vara den enda i släkten med min hårfärg. Farmor sa till mig vilka vackra ögon du har, tack fina farmor! Hon tittade på Malva och sa vilken sötis och vilka vackra ögon barnet har, hon frågade vad hon hette och jag svarade Malva. Malva sa hon, det är väl inte ett namn, nej det kunde hon verkligen inte heta. Hon undrade om prästen som döpte Malva verkligen hade godkänt detta. Hahaha hon är bara så underbar min farmor. Jag svarade att det var i alla fall hennes namn och då frågade hon mig om Malva verkligen hade godkänt namnet själv. Jag förklarade att det finns en blomma som heter Malva. Då svarade farmor mig att ja namnet på en blomma ja men inte på ett barn. Hon är bestämd min farmor, men efter lite trix kunde hon ändå tycka att det var ett okej namn, det är ju nya tider nu. Hon fick hålla Malva och jag är så glad för det. Förevigade ögonblicket med kameran! Min fina farmor, när jag var yngre och mina föräldrar var arga på mig så sa jag till dem att farmor, hon älskar mig i alla fall. För det visste jag att hon gjorde. Min farmor med det stora hjärtat. Min farmor som idag är gammal och glömsk, men fortfarande glimmar det till där emellanåt och då känner jag genast igen min farmor som jag tycker så otroligt mycket om.