Påsken är förbi och vardagen är åter igen. Då kom det ett sms. Min vän som bor i Skåne befann sig i Göteborg och jag och Malva blev ditbjudna på lunch idag. Vi packade in oss i bilen och åkte iväg. Blev en superduperdag. Vi har känt varandra sedan gymnasiet så det är ju ett par år. Tänk att vi skulle sitta här några år senare och se våra töser umgås. Det fattades dock en liten gosse där, det skulle varit tre barn som lekte med varandra. Ja ibland hugger det till lite extra i hjärtat av saknad.
Just nu har jag lite jobbiga tankar i huvudet, tänk om det händer Malva något, tänk om det händer mig eller maken något så att vi inte får se Malva växa upp. Det snurrar iväg i hjärnan fort fort... Jag blir rädd och det blir väldigt ångestfyllt emellanåt. Jag kollar till Malva en extra gång och en extra gång och en extra gång så där har jag hållit på ett tag nu. Har svårt att riktigt slappna av. Vaknar ett par gånger på natten, blir irriterad på makens snarkningar för att jag inte hör Malva ordentligt då. Då måste jag känna på henne, kolla så att allt är bra med henne. Jag började göra detta mer när Malva blev förkyld och efter det har jag inte riktigt kunna slappna av igen trots att hon är fri från förkylningen nu. Men vad ska man göra, rädslan finns ju där ändå. Jag hoppas bara att jag ska kunna hantera det bättre igen. Just nu är det kaos i huvudet och det går upp och ner det där. Har svårt att prata om det just nu för det rör upp så mycket känslor. Ibland är det skönt att bara få skriva av sig för att det ska kännas lättare igen. Får se om det hjälper. Det är livet och så här är det i livet just nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar