Håller på och röjer här hemma, men vet inte i vilken ände jag ska börja, Hoppas ingen överraskar med att hälsa på nu för här är totalt kaos. Jag plockar undan på ett ställe och river ut på ett annat, för att börja om igen. Rörigt hemma precis som i ens inre. Har tom drabbats av talsvårigheter för att det snurrar runt massa tankar i huvudet. Fel ord kommer ur mig när jag pratar och man kan inte annat än att skratta åt det.
När jag ligger där på knä och skurar vårt sovrumsgolv knackar det på dörren, shit hinner jag tänka bara ingen kommer för att hälsa på nu... Utanför dörren står grannen med en smörgåstårta han köpt till oss för att maken ska hjälpa honom med hans bil. Denna granne är han som hjälper oss med vår hund när vi jobbar och ligger rätt stort på plus sidan i våra ögon redan. Vilket gjorde att det kändes skönt att kunna göra något för honom och så går han och köper en smörgåstårta åt oss. Ja han är så otroligt snäll. Men vad ska vi nu hitta på för att bjuda igen. Vi vill ju att han ska veta att vi är otroligt tacksamma för att han kan ställa upp och hjälpa oss med hunden vår.
Nä nu får jag återgå till mitt underbart röriga liv. Ibland undrar jag om jag nånsin ska få lite ordning i livet igen och att det ska kännas bra på ett självklart sätt. När är det min/vår tur för det... Jag vill känna mig hel inte som att något fattas hela tiden. Jag vet att Alvin alltid kommer fattas oss, fast han finns genom oss. Jag vill känna mig hel som människa med Alvin på finaste platsen i hjärtat. Saknar dig lille vännen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar