När man inte vet vad man ska skriva...

...så skriver man just det. Ungefär så stod det skrivet i min dagbok från 3:an. Hur gammal/ung är man då 10 år kanske. Idag några år senare börja jag mitt blogginlägg på samma sätt. Fast egentligen vet jag precis vad jag vill skriva.. Men orkar inte få ner de där raderna, jag behöver blogga men hur ska jag hinna det med. I alla fall har det senaste året varit jobbigt, riktigt riktigt jobbigt. Det där med att heltidsarbeta och ha småbarn och att försöka ta hand om och tanka sig själv. Det går inte jag klarar inte det. När jag försöker få ihop alla delar och dessutom med det där ständiga dåliga samvetet som gnager sönder mig inifrån. Hur klarar man det, med förundran tänker jag på de där ensamstående föräldrarna hur klarar de det... När jag inte klarar det trots att jag inte står ensam... Sen de där skyhöga kraven jag lägger på mig själv de där kraven att alltid prestera på topp. Att erkänna för sig själv att man egentligen inte orkar det just nu. Ändå står jag där två sekunder senare på jobbet och nickar och säger absolut det kan jag absolut vara med på eller jajamensan det fixar jag. Jag måste lära mig att säga nej. Men det betyder att ändra på mig själv. Jag kan inte säga nej, hellre vänder jag in o ut på mig själv. Men till vilket pris?? När ska jag lära mig??