Lilla hjärtat

Jag- Malva vet du att jag älskar dig över allt annat. Dig och Alvin i hjärtat.
Malva- Mamma, var är Alvin?
Jag- Du vet Malva, Alvin är ju död.
Malva -Stackars Alvin
Jag - Ja visst hade det varit mycket roligare om Alvin hade varit här och lekt med dig.
Malva - Då skulle han få ligga i min famn.
Jag - Ja det skulle han verkligen gilla.
Malva - Mamma, Alvin sover på månen.
Jag - Ja visst gör han.
Jag - Alvin har ju legat i mammas mage.
Malva - Han har legat i min mage med.
Jag - Nej inte i din mage men i min mage har han bott precis som du gjorde innan du föddes.
Malva- Ja jag har bott i din mage mamma när jag var bebis. Alvin är bebis på kortet, han är död.
Jag- Ja han är död. Han bor i himlen.
 osv osv
Dessa konversationer... <3 p="">Kan inte förstå allt hon kläcker ur sig, hon är ju bara två och ett halvt år.

Sytt gardiner

Gardiner med ugglor så klart hihi...

Mössbeställning

Fick en möss o halsduksbeställning. Mössan klar, nöjd med den o Malva har beställt en egen. Så hon var också nöjd.

Håruppsättning

Fick äran att göra iordning denna fina tjejs vackra o extremt krulliga hår inför studentbalen. Mycket roligt o fint blev det!

Tagit helg!

Så underbart imorgon är det ledig dag på måndag är det ledig dag. Söndag in och gästspela på jobbet. Har fått äran att göra en av mina elevers håruppsättning inför studentbalen. Det är stort att få den äran... Nedräkning inför semestern har börjat. 17 juni sen semester i 7,5 veckor. Så skönt så himlans skönt. Har sån sjuk hemlängtan när jag jobbar. Längtar tokmycket hem, verkligen tokigt mycket hela tiden. Det är plågsamt för hjärtat det. Måste lära mig njuta av ledigheterna och sluta ha en massa jobbångest för det hjälper ju inte när hjärtat gör ont. Men jag jobbar på det, jag försöker skratta och ha roligt på jobbet så att tiden går fort. Ju fortare det går på jobbet desto fortare får jag åka hem igen och vara med familjen.

 Lite ledsna inlägg blir det, men det är så det är just nu... Min ventil min blogg <3>

När man inte vet vad man ska skriva...

...så skriver man just det. Ungefär så stod det skrivet i min dagbok från 3:an. Hur gammal/ung är man då 10 år kanske. Idag några år senare börja jag mitt blogginlägg på samma sätt. Fast egentligen vet jag precis vad jag vill skriva.. Men orkar inte få ner de där raderna, jag behöver blogga men hur ska jag hinna det med. I alla fall har det senaste året varit jobbigt, riktigt riktigt jobbigt. Det där med att heltidsarbeta och ha småbarn och att försöka ta hand om och tanka sig själv. Det går inte jag klarar inte det. När jag försöker få ihop alla delar och dessutom med det där ständiga dåliga samvetet som gnager sönder mig inifrån. Hur klarar man det, med förundran tänker jag på de där ensamstående föräldrarna hur klarar de det... När jag inte klarar det trots att jag inte står ensam... Sen de där skyhöga kraven jag lägger på mig själv de där kraven att alltid prestera på topp. Att erkänna för sig själv att man egentligen inte orkar det just nu. Ändå står jag där två sekunder senare på jobbet och nickar och säger absolut det kan jag absolut vara med på eller jajamensan det fixar jag. Jag måste lära mig att säga nej. Men det betyder att ändra på mig själv. Jag kan inte säga nej, hellre vänder jag in o ut på mig själv. Men till vilket pris?? När ska jag lära mig??