Har haft fullt upp och kört på som en tok, nu när det lugnar ned sig ja då blir jag sjuk! Tar det som ett tecken, nu får det vara lite lugnare ett tag! Behöver stunder framför tangentbordet, behöver min vän bloggen! Behöver skriva av mig emellanåt! Ibland publiceras mina tankar och ibland sparas de bara för min egen skull opublicerade. Men det är fortfarande min ventil! Även om jag inte alltid publicerar det jag skriver, även om bloggen inte alltid är så personlig att läsa vilket är mitt val såklart så betyder den något oerhört mycket! Den var en gång mitt sätt att hålla näsan ovanför vattenytan, ja så var det faktiskt! Jag fick ge utlopp för en massa känslor! Jag fick försöka sätta ord på mina känslor när livet var som svårast och det inre var ett enda kaos! Jag har många gånger funderat på bloggens vara eller icke vara men nånstans vill jag hålla den vid liv! Kanske jag bara slänger in några ord då och då, en bild eller två! Men jag gör det för min egen skull, det blir som en anteckningsbok över små ögonblick i livet. Små minnesanteckningar, små komihåg ur livet! Livet det som pågår just nu och som är mitt liv! Jag kommer fortsätta skriva! Jag tycker om att skriva och sätta ord på mina funderingar, mina tankar och mitt ibland kaotiska inre! Kaos i mitt inre det brottas jag fortfarande med! Men idag kan jag ärligt säga att jag inte alltid vet om känslokaoset beror på att jag är änglamamma eller på att jag är mamma. När jag pratar med vänner om jobbiga tankar och funderingar som kommer med moderskapet och de svara ja så tänker jag med, ja då vet jag att jag det inte alltid beror på den där vackre gossen i himlen, ibland är det bara så det är att vara förälder! Förälder till ett livslevande barn och de känslor det innebär att vara förälder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar