Årsdagen närmar sig...

Snart fyller Alvin hjärtat 3 år. Vi märker på varandra att dagen närmar sig. Man blir lite mer grubblande och funderande... Glädjen når inte riktigt ögonen och man är hela tiden lite på andra håll med tankarna. Maken sa häromdagen att, vad jag saknar Alvin mycket. Ja det är ju så saknaden finns där hela tiden men inte alltid lika starkt närvarande. I år skulle jag jobbat på Alvins födelsedag och först tänkte jag att det ska nog gå bra... Men när en kollega ville byta pass med mig blev jag ledig den dagen. Kände mig direkt väldigt lättad, det känns så viktigt att jag är ledig den dagen och jag kan inte förstå hur jag tänkte, att det trots allt skulle vara ok att arbeta? Tankarna hade ju definitivt varit någon amnanstans. Nu kan vi få ta hand om varandra den dagen precis som det ska vara. Åka till kyrkogården, tända ljus och vara tillsammans...