När livet gör sig påmint...

Snurriga tankar far omkring i mitt huvud! Jag har mina perioder fortfarande då tankarna spinner iväg. Jag saknar den där tiden när man var naivt ovetande om vad som väntade! Efter allt vi gick igenom efter att Alvin föddes förändrades jag. Jag visar det inte och jag pratar väl egentligen inte om det heller men i mitt huvud nu för tiden ryms massa tankar av rädslor! Jag tror alltid ja mer eller mindre alltid att något hemskt ska hända eller har hänt vid minsta lilla, när jag blir ensam med mitt huvud och mina tankar så spinner det iväg långt alltid långt långt! Det kan räcka att någon är fem minuter sen för att jag nästan ska ha arrangerat en begravning i mitt huvud. Rädslan är närvarande ständigt där i bakgrunden i mitt huvud! Vid minsta lilla så tänker jag det värsta! Jag är en sån där som för det mesta är glad och positiv men jag har numera också den här andra sidan av mig själv som är livrädd för saker som kan hända! Livrädd för saker jag inte ens klarar att skriva ner här för det gör alldeles för ont i hjärtat ens att tänka dem! Jag tycker ibland att livet är sjukt svårt och att inte få ha Alvin i mina armar är naturligtvis överjävligt ibland! Fast jag alltid tänker på Alvin med en enorm kärlek och lycka! Så är ju dessa tankar alltid eller ofta hand i hand med den där saknaden! Saknaden som jag bär med mig! Men också en annan saknad som ibland letar sig fram och det är saknaden över den jag var före. Före livet vältes upp och ner! Den där naiviteten som fanns hos mig då! Före det som aldrig får hända men som faktiskt händer. Jag kan dra detta för mig själv om och om igen men oftast kommer jag tillbaka till saknaden av att våga tro det bästa istället för det värsta! Men kanske är det ett skydd jag har satt upp i mig själv! Tro det värsta för att vara förberedd, precis som att man kan förbereda sig för livet! Nej jag vet inte. Men hjärtat gör ont emellanåt och mina tankar är ibland jobbiga att hantera och gör ibland så ont att jag blir tokig bara av att tänka dem. Varför ska jag plåga mig själv? Men jag väljer det inte, nej det är som det är! Jag gör så gott jag kan och jag kommer fortfarande med ett leende svara att det är bra när du frågar mig hur jag mår? För att tankarna jag får som jag inte ens kan skriva ner kan jag inte heller prata om för då skulle jag falla ihop som ett korthus. Då skulle jag behöva bli ihoplappad igen. Det räcker att veta att tankar finns där, tankar som trasar sönder mig emellanåt. Dessa jävla tänk om tankar. Tänk om... Jag bearbetar på mitt sätt och en del av det är att skriva, jag skriver när jag behöver få ur mig något! Ofta har jag dragit saker om och om igen innan jag skriver ner det. Jag skriver ner vissa saker när jag grubblat klart och kommit fram till mitt svar! Men vissa saker får man aldrig svar på, och vissa händelser kan man aldrig förstå. Man lär sig att leva med dem hur ont det än gör emellanåt så lär man sig att andas igen! Man lär sig att inte ta något förgivet samtidigt som man försöker att lära sig att våga tro på livet! Våga vara den där som vågar tro det bästa! Vara den som skrattar så att glädjen syns där i ögonen! Lyckan som finns där! Kärleken som finns där! Jag har lärt mig den hårda vägen, men jag har också varit med om det finaste som finns två gånger! Jag har burit mina barn under hjärtat och jag är lycklig över mina två barn! Jag är stolt över mina två barn! Jag har i princip aldrig svarat att jag bara har ett barn på frågan om hur många barn jag har! Jag har aldrig klarat det jag svarar alltid två barn, och jag får förklara och det gör jag gärna! Jag klarar det och det bubblar ur mig när jag berättar om Malvas storebror Alvin. Fortfarande märker jag att behovet att prata om honom är stort, och det gör jag mer än gärna. Jag vet också att kunna gråta är en styrka, att visa känslor är en styrka! Jag är inte rädd för det! Jag är stark men också svag ibland! Fråga mig bara inte vad mina tänk om är för de orkar jag inte svara på. Ni vet säkert redan vad de är ändå! De är ju varje förälders värsta mardröm! När ni frågar mig hur jag mår och jag svarar jag mår bra så ska ni tro på det svaret för att jag mår bra. Jag mår bra jag har bara svårt att hantera vissa grubblerier ibland, särskilt i perioder när de gör sig extra påminda. Det är juletid och julen är barnens högtid för mig! Barn ska stoja och leka och riva ner julgranskulor nu! Inte motsatsen, ibland vill jag inte behöva tända ljus på en grav! Jag vill krama min två och ett halvt åring! Ibland känner jag mig så arg och ledsen på att jag inte får det! Jag vill också läsa sagor och tjata mig tokig på storebror Alvin! Världens finaste grabb, vår älskade ängel jag älskar dig så! Jag vet att du vet att vi älskar dig! Jag saknar dig hjärtat! Tänk om du också vore här!!