Höstfint hos Alvin

Idag fick jag en stund för mig själv vid Alvins grav. Ibland gör hjärtat lite extra ont och den där saknaden sköljer över. De skulle vara två busar här hemma nu. Jag säger inte så mycket längre om saknaden jag bär den mest för mig själv. Kanske är det så jag också vill ha det. Jag kan inte se Alvin och jag kan inte ta på honom men jag bär med honom i hjärtat varje dag. Jag tänker fortfarande på honom varje dag. Tankar på syskon till Alvin och Malva har börjat komma, människor frågar om man vill ha fler barn. Många ser ett barn men jag är mamma till två barn jag har varit gravid i nio månader två gånger jag har fött fram två barn. Jag har burit två barn under mitt hjärta. Men det ena kan ingen se, man ser ett barn en helt fantastisk liten tös som förgyller livet på de mest underbara sätten. En tös som sprider kärlek omkring sig precis som Alvin gjorde när han föddes. Alvin kom med kärlek och när han föddes var jag lika stolt över honom som jag var över Malva när hon föddes men med Alvin blandades känslorna med den största sorgen. I graviditeten med Alvin fanns det inte på världskartan att något skulle hända. Små barn dör ju inte eller? I graviditeten med Malva hade jag lyckan att ha en busig bebis som sparkade mycket och höll sin mamma oftast lugn trots den känslomässiga bergochdalbanan. I graviditeten med Alvin mådde jag super. I graviditeten med Malva hade jag fogbesvär från tredje månaden. Kroppen tog stryk efter två relativt täta graviditeter. Tanken på en ny graviditet, om man skulle få den äran finns inte hos mig ännu. Jag är inte redo mentalt och inte heller fysiskt. Jag orkar helt enkelt inte nu. Om jag visste att det skulle bli en enkel resa. Om jag visste att utgången skulle gå bra. Om jag visste att jag skulle få med mig ännu ett friskt, fint och alldeles levande barn hem. Om jag hade dessa garantier så kanske jag hade tänkt annorlunda. Men mina erfarenheter visar att det finns en annan sida av lyckan. Lyckan att få ett vackert och helt otroligt fint barn som kom med kärleken och sorgen hand i hand. Min son min fina Alvin har lärt mig så mycket om livet även Malva så klart. Men än är jag inte redo för att slänga mig ut i ovissheten och känslostormarna. Nej just nu vill jag bara hämta hem lite och njuta av en snart 11 månader ung liten tös. Det är det enda som känns rätt här och nu.