Jag förstår ju att vi måste få Malva att sova i egen säng för just nu vaknar både jag och maken halvt ledbrutna på morgonen. Malva är inte längre den bebis man la på plats i sängen och som vaknar på samma plats på morgonen. Nej hon är numer än mindre tornado i sängen ;-). Man får en arm i ansiktet, ett ben i ryggen eller en fot i magen. Ska sova helst tvärs över sängen så vi andra två ligger som två orörliga pinnar på sängkanterna. Igår kväll somnade Malva så gott i sin säng och jag och maken gick och la oss i vår. Vi gjorde ett försök men mina tankar vandrar iväg och jag får nästan lite panik när jag inte hör hennes andetag. Så därför sover jag inte i alla fall. Vid midnatt vaknade Malva och var lite ledsen då slängde jag mig ur sängen för att hämta henne på mindre än två sekunder tror jag, jag var ju ändå vaken. Lika snabbt somnade hon om igen såklart men nu fick hon fortsätta sova i vår säng. Jag vet mitt eget fel såklart. Men kanske det blir så att Malvas säng bärs tillbaka in till oss i alla fall. För jag är nog inte redo för att ha henne i eget rum, även om rummet ligger nära nära vårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar