18 år

För 18 år sedan idag dog min mormor. Jag kan inte förstå att det har gått 18 år. Min mormor var en sån där omtänksam människa. En kärleksfull människa. Min världens bästa mormor. Min mormors namn är Mary namnet som idag vår dotter också bär. Jag brukar tänka att är det någon som tar hand om Alvin i himlen om den finns så är det min mormor. Min omhändertagande mormor. Jag hoppas att hon stod och väntade på honom och tog hans hand när han tog steget över till den andra sidan. Det är för svårt att tänka att allt bara tar slut, det gör för ont istället väljer jag att tänka på det här sättet. Det gör det lättare för mig. För då kan jag få tro att vi någonstans får hålla om Alvin igen. Jag skulle inte kalla mig religiös men jag tror på kärleken och kärleken är gränslös. När vi satt där i förlossningsrummet med vår nyfödda son i famnen berättade jag för Alvin om vilka han skulle hålla utkik efter i himlen. Jag berättade då om min mormor för Alvin. För jag vet att om Alvin får träffa min mormor skulle han tycka så mycket om henne. Lika mycket som jag alltid gjort. Sista gången jag träffade min mormor var hon mycket sjuk hon sa då till mig att du skall inte vara ledsen för att jag dör utan du ska vara glad för att jag har fått leva. Jag tänker fortfarande då och då på de orden hon sa till mig. Ord som jag då tyckte var så svåra att få höra men som jag idag är så tacksam för. För visst är jag glad för den tiden jag fick med min mormor. Glad för allt roligt jag fick uppleva med min mormor. Min mormor som man fikade med, min mormor som man åkte in till stan med. Min mormor som man åt kolabönor hos ;-), min mormor som tog nacktaget på oss när hon tvättade oss i ansiktet, min mormor som gjorde så god mat. Min fina mormor. Jag saknar dig och jag är glad för den tid jag fick med dig, älskade mormor.