Vi har för en gångs skull varit hemma hela helgen tillsammans. Vi hade stora planer för vad vi skulle hinna med och vi hann absolut nästan bara hmmm. Ytterst lite av vad som var tänkt. Men vi har pratat, kramats, busat och skrattat. Ibland känns det som vi inte hinner med varandra för alla krav och måsten som hela tiden hänger på våra axlar. Vi har tänkt att vi ska försöka bena ut en sak i taget istället för att ränna omkring som två yra höns. Just nu går det ungefär till så här i vårt hem. En plockar i ordning lite här, en dammsuger bilen. Sen springer vi vidare, försöker få gräset klippt, busa med Malva och så det här med mat. Nånstans har vi inte fått något färdigt utan en del påbörjat och dagen där på börjar det om igen. Vi stampar och stampar på samma ställe och vi får inte gjort någonting egentligen. Vi har bestämt att vi måste ha något att se fram emot, ett mål av något slag något mysigt, något kravlöst något som bara är kul. Vi behöver få vara de där personerna som har så roligt tillsammans. Inte de där två som just nu gnäller över att inget hinns med. Egentligen är vi ju oslagbara tillsammans, förstärkta av Malva är vi bättre än bäst tillsammans. Egentligen vet vi ju att det är så, men någonstans har vi för tillfället förvirrat bort oss i den stora växande tvätthögen, de smutsiga fönstren och de dammiga hörnen. Men sakta försöker vi förvirra oss tillbaka till de där två hysteriskt skrattande personerna som gömmer sig där inne bland tvätten. De där två som skulle plocka ner månen för varandra, de där två som skulle göra allt och lite till bara för att få vara tillsamman och i varandras sällskap. För ur vår kärlek har två fantastiska barn fötts. En högt älskad ängel som vi håller hårt och i tryggt förvar i våra hjärtan och en fantastisk och lika högt älskad dotter som vi ger kärlek i dubbel bemärkelse till. Den kärlek vi aldrig fick ge Alvin den mångdubblar vi och öser över vår fina Malva. Självklart öser vi massor av kärlek på vår vovve också, han som fanns där med sin blöta nos och sin varma päls när livet var svårt. Han som vet när det är läge att krypa upp i mattes eller husses famn bara för att ge villkorslös kärlek och tröst. Djur har ett sjätte sinne för det där. Det är dessa som vi kallar för vår familj. En mamma, en pappa, en son, en dotter och en vovve. En helt vanlig ovanlig familj.
