Tvåbarnsförälder :)

Pyret har anlänt, med buller och bång föddes Pyret den 2 November. Vi hade tid för samtal, ultraljud och undersökning den 2 november för att disskutera kring igångsättning eller att vänta ut graviditeten. Jag var själv tveksam till det här med igångsättning, tyckte att det kändes läskigt och ville hellre att det skulle komma igång av sig självt. Maken var mycket mer för det här med igångsättning då han tyckte att det var jättejobbigt att stå bredvid. Jag har ju känt Pyrets sparkar hela tiden och  kunnat vara lugnare på så sätt, även om min oro har varit mer än påtaglig den med naturligtvis. Vi pratade mycket om det innan hur vi skulle ta ställning till en eventuell igångsättning. Jag sa till maken att jag helst inte vill men om det redan är moget så kan jag ändå överväga igångsättning. Är det helt omoget vill jag inte ha en igångsättning. Så kommer vi då till sjukhuset och läkaren undersöker mig och svarar att du är öppen ett par cm och att det är rätt moget så jag tycker vi sätter en ballong och så försvinner läkaren iväg. Först förstod jag inte alls, oj, vad händer nu? Efter en stund kommer läkaren in igen och frågar mig för du ville väl ha igångsättning nu? Jag tittar på maken och frågar honom vad tycker du? Fast jag vet ju redan svaret. Läkaren tittar på mig och säger, jag trodde att ni redan diskuterat klart detta. Jo svarar jag vi har pratat om att är det moget så kan vi tänka oss igångsättning men inte annars. Jag tittar på maken igen och så säger jag ska vi köra eller? Ja säger maken snabbt och personalen runt omkring börjar skratta åt oss. Det tog lite tid för mig innan jag förstod vad som faktiskt var på gång och jag låg där lätt chockad när de satte ballongkatetern på mig för att reta livmodern. I det ögonblicket gick allt lite för fort för mig och jag undrade vad jag gett mig in på...

Helt plötsligt hade vi fått ett rum inne på förlossningen och jag låg med ctg. Pyret är en livlig bebis kom de in efter en halvtimme och talade om. Massa fosterrörelser hade registrerats och hjärtslagen var som vanligt snabba :) De hade även registrerat att jag hade värkar en i minuten ungefär, men de kände jag inte av själv, jag kunde känna ett par stycken värkar som var kraftigare men inget jag registrerade nämnvärt. Efter tre timmar med katetern skulle den spännas och dras i. Strax därefter lossade den. Det betydde att jag var öppen 3 cm och att de skulle ta vattnet på mig. Nån timme efter vattenavgången började värkarna bli regelbundna och göra ont. Jag stod upp ett tag, men blev rätt snabbt liggandes med lustgas på britsen. Intensiva värkar kan man säga. Helt annorlunda jämfört med Alvins förlossning. Då kunde jag ändå hantera mig rätt bra, denna gång var jag okontrollerad och sa flera gånger jag pallar inte mer. nästan fyra timmar efter att de tog vatnnet på mig hade jag öppnat mig till 8 cm. Då skriker jag rätt ut att det trycker på jag måste trycka, och att jag ski..r på mig. Det tror jag inte säger barnmorskan till mig. Varpå hon tittar igen då är Pyrets huvud på väg ut och hon ropar till maken att trycka på larmet. In kommer en usk och bm ropar till henne skynda dig barnet kommer nu. Till mig säger hon blås ut värkarna tryck inte, blås ut värkarna. Det går inte skriker jag, jag måste trycka. Blås ut värkarna och maken säger till mig andas andas. Då säger BM nästa värk kommer bebisen. Och tjo så for Pyret ut i världens fart. Mot slutet gick värkarna in i vartannat vilket gjorde att jag upplevde det som en enda intensiv lång värk. Öppnade mig från 8 cm till att Pyret var ute på nån minut så det gick undan när Pyret föddes! När jag fick Pyret i famnen säger jag till maken att det är så här det ska vara. Pyret skriker och mamma och pappa tittar lyckliga och tårögda på det lilla knytet.