I går fyllde pappa 60 år! Kalas hos honom, riktigt roligt! Han och hans Kristina hade gjort så fint, dukat fint och massa god mat, lax och varmröktlax med potatis, romsås, hollandaisesås och hjortronsås. Flera olika supergoda sallader till. Typ glassbomb till efterrätt och massa bullar och kakor. Mätta och goa blev vi. De hade dukat långbord i vardagsrummet och sofforna i vardagsrummet hade flyttat ut på altanen. Inte varje dag man sitter i en innesoffa ute, otroligt mysigt och bekvämt! De flesta av oss hade samlat ihop till en flaggstång. Jag gav pappa ett USB minne, när han öppnade paketet tittade han lite fundersamt. Ja ett USB minne ja men det var ju bra. Kristina säger då till honom, du kanske ska sätta i det i datorn eller teven det kanske är något på. Så långt hade han inte alls tänkt. För flera år sedan fick jag en låda full med fotonegativ av honom som han inte orkade fixa med. Då fick jag en idé om att när han fyller 60 år ska jag ha skannat av dessa till honom och ge i present. Dock har jag inte hunnit skanna allt ännu då det är mängder av negativ och otroligt tidskrävande, ett foto tar ca 1 minut att skanna. Men arbetet är påbörjat och jag tror att presenten var mycket uppskattad, min pappa är ganska fåordig och säger inte så mycket men jag tror det betydde mycket för honom. Många av fotona är tagna under min och mina syskons uppväxt och är säkert roliga för pappa att titta på och ha. Jag tror att pappa var supernöjd med sin födelsedag, och vi alla hade mycket trevligt! Inte så ofta man träffar stora släkten, som en kusin sa... ja men vi ses väl om en så där 15 år igen hahaha.
Vi fick smita ifrån kalaset en stund igår också för att hämta den fina vagnen. När vi fick se den igen kände vi båda att vi gjort helt rätt med val av vagn. En rejäl vagn med bra komfort och bra stötdämpning och en jättefin röd färg.
När vi gick därifrån och packade in vagnen i bilen sa jag till maken min, tror du att vi kommer få rulla vagnen med en bebis i denna gång? Ja, självklart tror jag det svarar maken mig. Något annat får vi inte tänka... och så är det naturligtvis allt annat är otänkbart.
Dessa tankar kommer emellanåt och det är inte konstigt alls... Dessa tankar fanns inte på samma sätt när vi väntade Alvin, men vår erfarenhet gör att de blir större denna gång och tar mer plats i huvudet. Men dessa tankar är lättare att hantera när vi är tillsammans och vågar prata om dem med varandra. Då förminskas de och vi kan lättare tänka positivt och ta en dag i taget. Många dagar går riktigt bra och vi njuter av graviditeten och vårt busiga Pyre i magen. För många dagar vågar vi tro på framtiden och att allt kommer gå fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar