Stygntagning...

...trodde vi när vi åkte till veterinären, äntligen ska han bli av med stygnen sista besöket sen tillbaks till det normala. Medicinfri och vanlig mat igen. Men nähä tji fick vi. När de tog de två första stygnen sprack såret upp lite grann så det var bara att fästa tråden igen och limma ihop huden på vovven. Veterinären frågade oss hur länge stygnen hade suttit och vi kom fram till elva dagar. Elva dagar och ännu inte läkt hm detta gjorde veterinären lite fundersam. Jag kände hur jag stressade upp mig direkt och tänkte nä nu får det fan vara bra. Varför är det så här nu då?? Hon kom tillbaka efter en stund efter att ha konsulterat sin kollega, och då kom de ju på det hela. Han har ju käkat så mycket kortison, och tydligen har det den effekten att läkeprocessen saktas ned. Så ny tid nästa vecka. På Alvins födelsedag ska vi dit igen. Inte de planerna vi hade för den dagen men det gör ingenting. Vi får ju vara tillsammans där med och Alvins dag hinner vi också med. Hoppas bara att det är läkt då. Sen berättade hon för oss att vår vovves fall har blivit ett skolexempel för yngre veterinärer att ta lärdom av. Då han blivit fel diagnostiserad i x antal månader innan vi fick komma till en expert. Tydligen är det så att de symptom han haft inte ger den diagnosen han från början blev behandlad för utan de symptom han hade var något helt annat och borde varit tydligare att utläsa. Men men inget att göra något åt nu jag tycker bara att det är synd att han ätit all kortison i onödan. Då det gjorde honom så hungrig, törstig och trött. Ja han var ju inte sig själv då. Men så skönt nu att allt ska bli bra och han börjar ju bli sitt rätta jag igen. Full av lek och bus. Vaktar och håller koll på allt som rör sig inom en mils radie ;) Vovven vår livräddare!